Aftonbladet – 21 augusti 1855, sida 1

figur sätt vid bördet, Köm nt tillfälligtvis att kasta ögotlen på Konöft, OCK den allvärsamme rmannens blick sfväphade den oförskämd: han såg beskedhigt ned i sin fällridk. Ännu en dlikhet, fortfor Förster, vär märkbät emellat vård nätionör, öch jag vågar, utan att vilja såra någon, anse den till vår fördel; vi äro icke Katare af lyxen; den sprider, rätt använd, vinst åt det allMännd; men vi utsträcka den icke utöfver Våra tillgångar. Vi lägga gerna värt väl förvärfvade guld i fickan, men sprida det snärt åter ut i nyttigt omlöpp; j deremot sätten edert guld på rocken att såsöm en fåfäng prydnad försktag.s Härvid blef von Hell icke Forster skyldig sitt he, he, He! i det Han kastade en förstulen smålistig blick -på höfjurikaren, som icke tycktes bafva något svar i beredskap. Iöland de önämda gästernd befånns likväl en äldre HEedersman af godt ock oKonstladt utseende; han var possessionåt och stod i handelsrelatiotier med buset; och när nu värden proponerade en skål för Forster, uppstod denne man och yttrade: fin värde herre! jag har med största nöje och tillfredsställelse åhört edra diskurser, och Gud gifve att Män oftare hos o8s finge höra sådana ord; jag är en enkel landtman, men tillåt mig försäkra att jag i er person respekterar hela eder värdiga nation! Jag är er högst förbunden, min herre, för denna bjertliga förklaring,, svarade Forster, ven främling känner sig alltid lycklig af att i aflägsna länder finna sympatier i tänkesätt.n : Äfven Jacob fattade med entusiast sitt las och ropade: herr Försters skål ! De öfFS gästerna drucko stillatigande, men de I söta gössarne sköto föraktligt ifrån sig glasen, och Forster, som bemärkte detta, bekläc gide inom dig att dee ynglingar, geromr en