Aftonbladet – 21 augusti 1855, sida 1

sjelfva, uppträdde stora män så på stridafältef som vid statsrodref, sedan samhällena blifvit bättre organiserade, öch desta gjorde sig (0 genta af och erhöllo sådana, då brukliga utIvärkelser. Sådant var förenligt med tidsandan och bör icke klandras, men i tidernas längd hafva en stor mängd bland dessa stora mäns afkomlingar urartat och befläckat deres vamns ära; och för sådana kan väl ingen hederlig man hysa aktning. Desgsuft 5 andrar det mig att regenterna ön inärvarande kid utfärds så många adelsdiplomer, oftast åt personer som visst ingen utmärkelse förtjenat, och hvad jag isynnerhet anser som föraktligt år ett med penningar förvätfvadt adelskap; det kan kallas att ockra med hedern, och jag tillstår att sådana parvenyer äro mig förhatliga.s Fru von Hell bet sig i läppen, fru vöh Glamm rodnade, men ingen at sällskapet vågade öpponera rig emot talaren, ty Mån märkte nog att hans kraftiga språk icke tillhörde det vanliga sällskapsjollret, hvarpå br Forster återtog: men deremot bar jag egt den lyckan att äfven i edert land få göra förtrolig bekantskap med åtskilliga fört:sfiliga och upplysta män ibland adeln, de!s pögsessionater, els civila och militära embeteamän, litteratorer och artister, för hvilka jag hyaer stor högaktning., Hr von Datik, som dock ansåg sig böra svara något, invände nu: smen min herre lärer. emellertid få medgifva att i edet: räpublik finnes en utmärkelse, säkert JK mycket eftersökt som hös. 048 adelskäpet : jag våenar penningaristokraiien. Häruti, min berre, misatager ni er, eller också är ni okunnig om hvad hvarje från oas återvändande förståndig europe gerna lörer erkänna. Sannt är att. ibland oss finner en mängd af rika persotier — och hvem vill ej fet rik — men detta är e a andet, ty deriger afva Om 058 cgenterigenom hafva vi ino