Aftonbladet – 20 augusti 1855, sida 2

våra lgutrapporter och sedan de der tunnit ew onmcr ta dödsfall af förmodad kolera, hafva de slagit larm och för klarat London för smittad ort, hvarigenom hvarje Londonsbo utsättes för 5 dygns karantän innan ban kan sätta sin fot på svensk mark. Följden häraf är att ingen resande får gå ombord till Gö teborg i Huil eller Grimsby, med mindre han kan förete rent sundhbetspass från svenske konsuln i Hull, till vinnande hvaraf han måste edligen förklara att ban ej varit på den smittade orten — h. e. London — inom fem dagar. Svenskarne hafva naturligtvis fullkomlig frihet att göra hvilka karantänslagar de behaga, vore de än så löjliga. Dei är de sjelfva och deras handel som mest lida härpå. Men då det icke offentligt tillkännagifves att London kommit un der detta bann, skrifver jag detta för att varna resande till Sverge att vara på sin vakt, så att de ej må finna sig, efter afresan från Hull, nödsakade att vänta en vecka i sysslo löshet på andra sidan Nordsjön eller tillbringa den föreskrifna tiden på någon annan längre och dyrare väg. Alla dessa besvärligheter, obehag och kostnader bafva blif vit de resande ådömde, på grund af den falska förmodan, at: London för närvarande är sätet för asiatisk kolera och änder den lika falska föreställningen, att farsoten kan utestängas genom karantäner, om ock än så stränga. De dödsfall, som nyligen blifvit inregistrerade såsom kolera; anses hafva varit ingenting annat än några strängare fall af vanlig engelsk kolera, som är så vanlig under denna årstid och som aidrig blifvit någonsin ansedd smittosam. Hvad angår den verkliga asiatiska koleran, så äro nästan alla medicinska auktoriteter ense derom, att det icke är en kontagiös farsot, eller detta endast under sällsynta och sär egna omständigheter Och ingen medicinsk auktoritet, för så vidt jag känner, påstår at smittan (om den existerar) kan föras af en tredje icke angripen part. Det är likaledes elt konstateradt faktum, att koleran icke håller sig dold i menniskroppen innan den bryter ut, längre tid än högst 48 timmar, hvilken tid alltså borde vara den yttersta gränsen för hvarje karantän, som stipuleras af deras fruktan, hvilka ännu tro på sjukdomens kontagiösa beskaffenhet. Jag kan icke tro, att dessa absurda öch våldsamma åtgärder blifvit förordade af Sverges upplyste öch kunnige läkare, utan måste de väl härflyta från någon person vid makten, hvilkens fraktan bar förmörkat hans omdöme. Till trots af karantänslagarnes stränghet har Sverge i alla fall ej undgått besök af koleran mera än dess mindre ängs liga grannar. Under tiden skall denna fåfänga och förhatliga anordning afskräcka mången resande att använda sina få veckors ferier till ett besök i Sverge detta år. Läkare — — Såsom ett ytterligare drag till skildringen af vårt karantänsväsende bör icke förtigas, att med ångfartyget Bore, som i tors dags afgick från Lybeck och i lördags afton anlände hit, följde från Lybeck såsom passagerare en i Wisby bosatt handlande, hvilken hade tagit biljett till Kalmar, der han tänkte, till tidens vinnande få stiga ombord på det derstädes liggande åögrärtyget Motala, för att utan all beröring med land på detsamma afgå till sin hemort. Detta kunde emellertid, enligt karantänsbefälhafvarens åsigt, icke författningsenligt tillåtas, och den resande fortsatte nu färden till Dalarön, der han boppats få stiga i en båt för att, likaledes utan beröring med land, passa på och komma ombord på ångfartyget Louise,; som i lördags middag af gick härifrån till Wisby. Detta försök var lika fruktlöst, och måste han medfölja Bore ända fram till Stockholm för att invänta nästa lägenhet till Wisby, så att resan från Lybeck till Wisby nu för honom upptager en vecka, då den i vanlig ordning hade kunnat göras på trettiosex timmar. Häraf synes, att när en resande vill afgi från en frisk stad för att komma till en annan frisk stad, måste han, enligt kongl. svenska karantänsförordningen först söka att komma till en sjuk stad, för att derifrån obehindradt kunna få fortsätta sin resa till destinationsorten! — Man läser i Kalmarposten följande insända artikel, äfvenledes ett bidrag till karakteristiken öfver vårt karantänsväsende: Ett eget skådespel företedde sig utanför vår hamn förliden onsdag. Från två olika väderstreck nalkades neml. två ångfartyg, från hvilkas toppar kolerasignalflaggen bläste, antydande att fartygen kommo från smittade or ter. Dessa ångfartyg voro Nordstjernan och Nagler, det förra kommande från Stockholm och det sednare från Stettin. Sedan från Nordstjernan på anrop svarats, att allt var friskt ombord, lade alla de båtar, som till fartyget skulle aflemna dels passagerare och fraktgods och dels proviantartiklar m. m., fritt och obehindradt intill Nordstjernan, folk passerade dels i land och dels ombord och allt gick sin vanliga gång. — Annorlunda gick det med Nagler, ty ehuru från -detsamma erhölls samma lugnande svar, som från Nordstjernan, nemligen att allt var friskt ombord, måste dock här ett annat förhållande iakttagas, hvadan de båtar, som nyss lågo vid sidan af det från smittad ort komna Nordstjernan, endast på ett aktningsfullt afstånd tillätos dväljas i grannskapet af det från dylik ort också anlända Nagler, och de befängda uppträdena med tänger, trådar och — Gud vet ej hvad — upprepades, under allmänt löje. — Det är sant, att afspärrning,. der sjukdom verkligen är förhanden, på förnuftigt sätt handhafd, kan vara af nytta; men hvarföre, i det sunda förnuftets namn, leka en lek, som på sin tid kunde anstått invånarne i Abdera, men hvilken allsicke passar för oss allvarliga nordboer? Hvarföre så olika behandla tvenne från smittade orter komne fartyg? — Man kan vara vän af ett på förnuft grundadt spärrsystem, men man tvingas dock ty värr att hata en författning som håller på att hos Europas öfriga civiliserade nationer dokumentera 088 som fånar och fantaster. Det torde ej behöfva tilläggas, att dessa rader ioke innefatta något klander emot härvarande karantänstjenstemän, hvilka endast uppfyllde den skyldighet, hvilken ofvannämnda absurda författning dem ålägger. — På Gottland är för närvarande liflig fråga om byggandet af ett ångfartyg för att göra turer mellan Wisby och landthamnarne, mellan hvilka kommunikationerna ej längre stå i förhållande till den ständigt stigande trafiken. — Följande korrespondens från Fårösund till Gottlahds Läns Tidning) innehåller ännu några vidare uppgifter om affären vid Sveaborg: Med engelska transportångfartyget Mercator, kapten Smitt, ingick den 13 dennes den nyhet, att en större. och för de förenade flottorna gynnsam affär egt rum mot Sveaborg och fortfor janu vid fartygets afgång från Syeaborgs farvatten. — Jag meddelar här nägra närmare uppgifter, nemligen såsom de här ryktesvis försports. Mändagen den 6 gick större delen af de förenade flottorna från Nargön vid Reval, a oc en JLÄNA kas 3 fald fin. a a AR Mm mm MR rr RH AA MD us a 2 tt ÖR 0 FA FR FR PR bn FR KR BH DR Ve -— AM oh RR DA RA