Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 3

jag, hos er af de der små söta foglarne som kallas kondorer, små som bin, af tusen brokiga färger, och som damerna bära i örhängena. Ack, om ni en gång ville skicka mig några sådanal! Åter misstar ni er, min fru, Gud bevare edra öron för all beröring med kondoren; det är den största jättefogel man vet af i veriden., Nå, då ber jag om ursäkt; sådant der uppsnappade jag när våra gossar hade informator och. han ibland beskref allting sånt der för dem; jag har nu glömt bort det, men di kommer nog ihåg sig. ... För min del, allsinte, inföll Pierre, på kakadorer och paradisfoglar i burar gaf jag utrikes inte akt, och sådana foglar som flaxa omkring i Palais Royal äro, parbleu, af helt annat slag. Bravo, min unga herr parisare! utropade von Dank. Och de enda foglar, inföll Andr, som stanna qvar hos oss i lägret, äro unga bondjäntor med brokiga kjortlar till vingar. Nå di tokiga gossarne, he, he, he ! mumlade von Hell, men, mina herrar, var goda och drick ett glas, jag ber så mycket. Forsters förvåning öfver sällskapet tilltog allt mer och mer, då fru von Hell åter tog till ordet: Var så god och drick, herr... herr.,. Forster är mitt namn, min fru. Ja, så var det — men, ni är visst lord eller grefve eller markis och börer säkert till noblessen.n SET Nej min fru, det gör jag icke, och för ingen del skulle jag önska att tillhöra hvad ni kallar noblessen; i sannipg sagdt, om vi nödvändigt skola nyttja franska uttryck, jag hyser ej den faiblessen. å ; (Slutet följer.)