Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Barometern innehåller i sitt sednaste nummer några ,Smä anteckningar om Stockholm, Köpenhamn och Göteborg, hvaribland förekommer om: stockholmare och stockholmska förhållanden följande, hvilket, säsom hvarje stockholmare nog vet, är idel förtal och icke förtjent af att bemötas med annat än en mvältalig tystnad. Det heter nemligen deri: Stockholmaren är, som man vet, gränslöst nyfiken, ostadig i lynne och tycke, pretentiös och svag för ombyte eller hvad han sjelf inbillar sig vara modernt. Vi tala icke om Stockholms lejon, som en tysk resande, Scbmidt, med förundran fann i svart frack, hvit halsduk, d:o vest och hvita boivins promenera. hvarje förmiddag kl. 1—2 fram och tillbaka på Norrbro med lorgnetten än i högra och än i venstra ögat, allt efter som de dagen förut kommit öfverens om, att det var mest modernt. Till denna lilla digression torde få läggas en i Stockholm gängse berättelse, som lär verkligen vara sann, att L—a en dag annonserat : Åkta fina, modernaste Pariserkäppar, nyligen inkomne direkte från Paris,. Genast uppköptes samma dag af de s. k. eleganterna hela partiet; men följande dagen hade — underligt nog — L—a nåter inbekommit ett utvalt sortement af de modernaste Pariserkäpparn. Sprättarne voro förtjusta och bedyrade för sina vänner, att en sådan käpp omöjligen kunde göras i Sverge. En af Clara s.olas öfversta. gossar hade också af söta mamma fått sig en sädan der Pariserkäpp, då olyckligtvis en af hans kamrater helt naift yttrade: Kors, den der käppen har ju pappa gjort! Han kar nu ett par veckor skickat 6 å 8 dussin dagligen till L—a. Detta fick söta mamma snart veta, käppen kastades bort, eleganterna blefvo förtviflade öfver upptäckten, och snart försvunno pariserkäpparna frän Norrbro. Det var synd om svarfvaren. Men emellertid känner ingen bättre än L—a till konsten att beskatta menniskors dårskaper och svagheter. Men vi ha aflägsnat oss från ämnet. Ostadigheten i lynne och tycke, ett oroligt jägtande efter nyhetens behag karakteriserar stockholmaren. Derför kan der sällan bära gig några anstalter för nöjen iängre än första året. Det med kostnad och skicklighet anlagda Norra Tivoli var modernt första sommaren, men den andra för gammalt, som bönderna säga. Så med Djurgårdens Tivoli, hvarföre båda mäste cedera.s — — — — pr 0 a