Aftonbladet – 18 augusti 1855, sida 2

kort derefter var han utnämd till hofkamrer. Nå, jag säger! Och sedan var det alltjemt bara att stiga uppåt i rang och rikedom? Neej, min nådiga fru; det bar väl litet nedåt dessemellan, men gudskelof, det hade sin öfvergång. Saken var den att min man hade spekulerat något för mycket på bränvinsleveranser, och fastän han alltid varit försigtig så kan man aldrig vara det nog, och bränvinet föll så fasligt att han icke kunde straxt reda sig, utan måste, han som mången annan, göra cession. Nu blef han riktigt slagen och gick med slokadt öra; men jag var icke ängslig, utan sade: Var rask, min bbe och gå icke så här hängfärdig; du har tminstone, som jag vet, ännu i behåll dina aktier i dykerikompaniet, och lyckan kan väl komma jgen. — Och så gick det riktigt också; så tom var väl just icke kassan, att ej min man kunde förmå sina höga gynnare att skaffa hozom ett beskedligt ackord, och ett år derefter välsignade vår herre kusterna med många skeppsbrott och olyckor, och det tog riktigt skruf, som man säger, och jag blef icke heller glömd; ack ja! nådig frun måste en gång komma och se på gammalt strandgods som jag gömt; der finns många dyrbara schalar och sidentyger.n Jo jo, inte så ondt som icke för något godt med sig.n Så går det; men om hennes nåd icke tröttnar att höra mig, vill jag, medan vi sitta så här i fred, tala om hur det sedan har gått med 088. Oändligen obligerad; hvem hör icke gerna hvad som rörer en så intressant familj! Nå väl, hennes nåd, nu fanns pengar nog att röra sig med, och man min utvidgade sina affärer, han köpte flera fartyg och lastade dem för egen räkning, men deribland var ett gammalt skrof, men det fördes af en gammal