Aftonbladet – 16 augusti 1855, sida 3

stel med ien dyster, matt glans. På detredan rödaktiga gräset, på de låga buskarne, på den körta åkerstubben, öfverallt stötte man på dessa myriader af: orediga insektväfnader som, i det de skakas af vinden, framsKymta för vandrarens tankspridda blick. Två eller tre er stannade-jag: mitt bjetta var -uppfyldt afidetta sympatetiska vemod som .naturens tillstånd ofta uppväcker hos 088... Vid den. på en gång sorgsna och friska anblicken af det Vvissnade torftiga fältet, smyger sig på oss ew obestämd fruktan för en låtig vinters annalkande: En försigtig korp; som temligen bögt upp klyfde Iuften med sina starka vingar, sänkte hufvädet under; flygten, betraktade mig från sidan, gjorde tre i kraftiga vingslag,! helsade rhig med ett eftertryckligt kraxande och skyndade! sedan att hånle åt mig i skogens dunkel. En dräknelig svärm af dufvor, som nyss på afstånd flugit upp ifrån grännskapet af en lada, och som hastigt fördelat sig 1 kolonner, slog nu ned och skingrade sig på åkergärdena. Dessa voro lika många förebud och omisskänneliga tecken till höstens anuvalkande. : Jag återkom hemoch hvilade-mig-med stort välbehag nu såsomjalltid... Men den stackars Acoulinas bild kunde ej på länge. utplånas ur mitt minne, och hennes blåklintar,! hvilka längesedan :vissnat. tillika med ekegräset hvarmed jag omlindat dem, ligga ännu qvar på min lif — Punkt. Bland de många små och obetydliga ting här i verlden, som göra stor effekt, är punkten också märkvärdig, Ena punkt är ganska liten till sin figur, men ändå af mycken vigt. Deremot finner man ganska. stora och inbilska figurer, som i det hela betyda långt mindre än en punkt, och af hvilka flera dussin, om de försvunne. från samhället, skulle saknas:långt mindre än en punkt, om