Aftonbladet – 16 augusti 1855, sida 2

rundt glas. med polerad kopparinfattning och satte det för sitt högra öga; men oaktadt alla bemödanden att fasthålla det genom attrynka ögonbrynen, genom att höja kinden, ja till och med rynka näsan, balkade glaset ändock ned och föll tillbaka i bans hand. Hvad är det der?s frågade Acoulina förvånad. En lorrjett, svararade Victor i betydande ton; — det här kallas en lornjett. Hvartill begagnas den? Att se bättre med. Låt mig försöka den.n Victor gjorde -en liten grimas; men satte likväl sedan det lilla glaset i flickans hand, dock ej utan att tvärt säga till henne: Se der, men bryt ej sönder den för mig !, Var lugn, jag är väl icke så hårdhändt heller. Hon satte glaset för sitt öga. Nu ser jag ingenting alls!, tillade bon. Tillslut då ögat, tillslut ögat !, sade. han i en lärares ton då han är missnöjd med sin lärjunge. Hon tillslöt det ögat framför hvilket bon bö!l lornjetten. Ah, nej! inte det ögat, ditt nöt! Dot andra... det andra dålp skrek Victor, i det han, utan att ge benne tid att rätta misstaget, återtog lornjetten. Acoulina rodnade, hon ämnade skratta, men afnöll sig derif.:ån; derpå vände hon sig bort och sade: ; Det syns nog, att sådana der saker ej äro för oR8.n För bondflickor? Det skulle: bara fattas det.n Den stackars Acoulina svarade. icke, men hon drog en djup suck. sÅcky Victor Alexandrytseb, hvad vi skola få ledsamt här då ni är bortals sade hon straxt derpå. Victor torkade sin lornjetty lade den till? baka i paletåfickan oeh svarade: