Garsongen kom in med ett nytt glas åt honom och slog i åt oss begge. Ni bosätter er alltså i Moskwa? frågade jag honom, har ni verkligen beslutit att vistas här? Jag skall dö i Moskwa. . .n Karateeff! ropade man i rummet bredvid, Karataeff! hvar är du? hvar är du? kom hit, vännen vår! De ropa mig der inne, sade han och uppsteg med möda från sin taburett, jag säger inte adjö; kom och helsa på mig, om ni kan; jag bor... Men dagen derpå blef jag af oförutsedda omständigheter nödsakad att resa, och efter sammanträffandet på kaffen har jag aldrig återsett Peotre Petrowitsch Karataeff. ——