Aftonbladet – 15 augusti 1855, sida 1

nade, hans läppar skälfde konvulsiviskt, hans blick blef stirrande.) O, Motschaloff, Motschaloff! .. Hör på! Och han deklamerade med graflik röst Hamlets ryktbara monolog: Att sofva, döp 1) 0. 8. V. Och afbrytande sig, liksom för att kommentera den store engelske tragikerns vers, hvilken han sannolikt tillämpade på sig sjelf, mumlade han flera gånger: Att sofva, att sofva!. .n Säg mig nu i alla fall... började jag omsider fråga, för att en gång få slut på detta; men han återtog eldigt: Hvem vill fördraga tidens spe och hån? 2) och han lät hufvudet nedsjunka på bordet och började jollra och stamma, Men han återtog sedan med förnyad värme: En månad knappt: än slitna ä ej skorna, Hvarmed min arme faders lik hon följde 3). Han fattade sitt champagneglas för att föra det till läpparne; men han drack ej, utan ropade: För Hecuba! ,Hvad är Hecuba för honom? Han för henne ? 4). Karataeff släppte sitt glas och fattade med begge händer om sitt hufvud. Jag tror mig ha förstått honom. Men på hvad tänkte jag nu? sade han slutligen. På den som talar om det förflutna skall man sticka ut ena ögat, säger ett gammalt ordspråk; det är ju ett rätt godt ordspråk ? tillade han skrattande. Er skål, min bästa herre!p 1) To die, to sleep, no more; and by a sleep ete. 2)-For who would bear the whips and scorns of times? 3) ÅA little month: or ere those shoes were old, With which she followd my poor fatkers body. 4) For Hecuba! Whats Heouba te kim, or he to Hecuba?