Aftonbladet – 15 augusti 1855, sida 1

ej utan att ragla litet, med sig in uti ett litet enskildt kabinett. Sätt er här, här;, sade han beställsamt och ville trycka mig ned i en ypperlig fåtölj; här sitter ni beqvämt. Garsong, öll... nej; champagne!... Ack, jag väntade mig icke att få se er... Är det länge sedan ni kom hit? Och tänker ni bli länge här? Gud låter mig då slutligen få återse en man, som... Säg mig, kommer ni ihåg. . .? pHvad, om jag kommer ihåg? om jag kommer ihåg! skyndade han att upprepa. Men tiden har fortskridit. Hvad gör ni för godt i Moskwa, bäste Peotre Petrowitsch ? Jag rumlar, som ni ser. Här lefver man förbannadt godt; folket här är ett förträffligt folk. Här har jag funnit lugn. Han beledsagade ordet lugn med en lång och djup sucz och lyfte ögonen högtidligt emot taket. Har ni fått någon syssla?, Nej, ännu har jag ingen syssla; men jag räknar på att snart få en sådan. Och hvad är det väl för öfrigt att ha en syssla? Menniskorna . .. se det är hufvudsaken. Hvilka menniskor, hvilga menniskor jag här gjort bekantskap med! ack! ... Garsongen kom in och ställde på bordet en bricka, hvarpå fanns en butelj champagne och två glas. Se bara, här har vi straxt en bra karl... icke gannt, Wassia, att du är cen bra karl? Din skål, Wassia! Gärsongen stannade, bugade sig, smålog och gick. Ja, här ha vi bra folk, fortför Peötre Petrowitsch med hänförelse, folk med känsla, hjerta öch själ. .. Vill ni att jag skall skaffa er Kela trettio bekantskaper här? ... präktiga pojkar allesammans ... Alla, allihop skola