Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 3

Nå väl, hvad säger ni om det der? återog han, i det han slog knytnäfven i bordet och bemödade sig att rynka ihop ögonbrynen, sedan de envisa tårarne alltjemt flöto i strömmar utför hans lågande kinder. — Den olyckliga gick och lemnade ut sig sjelf; hon flydde till fots ifrån mig redan samma natt; hon inställde sig bönfallande vid sin frus port och öfverlemnade sig sjelf i hennes våld. Mina herrar, det är förspändt! sade hållkarlen i högtidlig ton. Vi stego upp, min nya vän och jag. Och huru gick det med den stackars Matrena? frågade jag. Herr Karataeff svarade med den honom så egna, mångtydiga åtbörd hvarom förut i denna berättelse flera gånger blifvit ordadt. — För landtbruokare. En insändare till Östg. Corresp. meddelar följande, som kan ega tilllämplighet äfven på andra orter. Som rågoch hveteskörden innevarande är, efter allt utseende, kommer att blifva vätbergad här i orten, har insändaren velat fästa provinsens jordbrukares uppmärksamhet på nyttan och nödvändigheten af att, gensst efter uriröskningen och rengöringen, sammanblanda utsädesrågen, likasom utsädeshvetet, med ungefär hälften eller mera torr grökalk. Haäraf blifver säden fullt fröbar, ty fuktigheten i densamma försvinner och uppsupes af den torra kalken, hvilken fäster sig på kornen och, till följe af det gödningsämne den innebåller, dessvom befordrar växtligheten. Den, som observerar på rågutsädet sedan det nägra dagar legat hopblandadt med kalk, skall finva, at de korn, som förut varit tjocka och utsvällda, under tiden bopkrupit till nästan likbet med den införskrifna ritorkade utsadesrägen. — Detta försigtighetsmått är i är desto angelägnare, som icke någon import af utsädesräg torde vara alt förvänta . . . Det torde icke behöfva erinras, att den kalkblandade säden bör omskofias en gäng om dagen och ligga utbredd, helst i luftigt förvaringsrum, till ett qvarters djuplek, om utrymmet så tillåter ; vid såringen är nyttigt att kalken får åtfölja, fastän den RM säniogsmannens ögon, helst om blåst inräffar.