Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 2

—.wc!——n—— — VX — ----N-N ,Min far skulle nog få stanna qvar; på hela godset finnes icke rer än en god skräddare, och det är han. Ser du det! Och din bror blefve ganska säkert icke länge här ute på steppen; din far skulle alla dagar påminna om den stackars gossens oskuld; han skulle återfordra och snart återfå honom., Kanhända ; men ni, ni... man skulle ställa er till ansvar, man skulle oroa och plåga er... hellre ville jag dö än bli en orsak till hvad som kunde ske. . . Hvad detta angår, så blir det min och ej din sak. .. Hon gjorde ännu flera invändningar; men hon var redan vacklande i sitt beslut. Jag förde bort henne, icke den gången, men vid ett annat besök... Jag begaf mig dit om natten, försedd med vagn; hon hade fattat sitt beslut; jag förde henne med mig hem. Och hon steg frivilligt upp i er vagn ? sade jag till herr Karataeff. Fullkomligt frivilligt. Jag återkom till mitt hem dagen derpå i skymningen och inqvarterade henne der. Jag hade ett bonings us, innehållande blott åtta rum, och jag använde helt få personer i min tjenst. Mitt folk, det kan jag säga, respekterade mig, och alla voro mig så tillgifna att ingen skulle velat förråda mig för verldens alla skatter. Jag kände mig särdeles lycklig. Matrena, som hos mig ej ihågkom all den ångest hon förut utstått, om icke för att desto mera njuta af sitt nuvarande lifs behag, återfick snart helsan och en blomstrande hy, och när jag såg henne så vacker, så lycklig, så tacksam för mina omsorger, fästade jag mig allt mer och mer vid henne... Hvilken förträfflig flicka hon var, min herre! Förklare det den som kan, men jag får sanningsenligt säga er att hon kunde både sjunga, dansa och spela guitarr... Jag aktade mig