(Insändt.) Männe ej disponenten af kongl. Humlegården enligt nägot kontrakt har sig älagdt att på bestämdt klock slag tidigsre på morgnarne hälla porten öppen till parken, hvilzen en gäng för alla är af vederbörande upplsten till fri promenad för allmänheten? Så tycks icke vera förhållandet, då ifrågavarande port icke sä sällan beännes igenaläst kl. 7—8 och, hvad som in wäffar synnerligast om söndagar och måndagar, till och med ända inemot 9 — detta till stor harm för mängen, som gätt längre väg för att under en vacker morgonstund få njuta af den uppfriskande luften i denva oskatitbara tillflyktsort undan stadens förpestande rännstensängor... Ett annat oskick, stundom af ganska upprörande beskaffenhet, förtjenar änna mer att beifras. Skall verkiiget den promenerande, som kommit hitia i den eljest ostörda navuren, nödgas, än bevittna hur den råe uppsyningsmannen öfver platsen piskar de fattigmans barn som förirrat sig utom. gängarne, och än (utom de piskade barnens skri) marteras af hans högljudda svordomar och hojtningar mot andra grästrampare? Ordning och skiek kunna ganska väl upprätthällas, äfven mot okynnet, utan att man behöfver ikläda sig en profosskepelse.