Aftonbladet – 11 augusti 1855, sida 3

tvekande och förstulet betraktande mig, liksom hade han fruktat tadel och likväl ej kunnat förmå sig att tiga, jag hade tolf hästar, men så ypperliga att få deras likar finnas. Det var icke en enda af dem som ej på två minuter skulle ha sprungit om en hare, och när det gällde att sätta efter gräfsvinet eller räfven, då voro de icke hästar, utan ormar, riktiga espingar. Mina hundar utgjorde med rätta min stolthet! Men allt detta finnes nu rmera till blott i minnett... Jag plägade ackså rätt ofta jaga med bössac Jag bade en tik som; hette Comtesse och som. var en ypperlig stöfvare; ingenting undgick detta djurs fina väderkorn. Vid kanten af ett träsk sade jag till henne: charchel Och ör den hunden icke dref upp något, skulle ett helt utvaldt koppel der ha förspillt sin tid; och ingen kan tänka sig hennes glädje när hon vädrade något vildbråd; hon blef riktigt tokig. Och hvad bon var snäll hemma i rummen sedan! När man med högra. handen räckte henne en brödbit och sade: Juden har bitit i den, så tog hon icke emot den; men då man med högra handen räckte henne biten och sade: Fröken hår bitit i den, så tog hon genast biten och åt upp den. Hon skänkte mig en valp, som var herrlig och som jag ämnade taga med rig till Moskwa. Men en vän begärde af mig både. modern, valpen och min förträffliga jagtbössa. I Moskwa blir det visst tid för dig att gå på jagt! Der får du annat att görar, sade han. Jag skänkte honom hundårne och gjorde honom äfven present af min bössa; hon skulle i alla fall ha varit utan gagn för mig.n pHvarföre det? 1 Moskwa tillställer man ofta jagtpartier.n Nej, min vän bade rätt; jagtens nöjen finnas icke mer för mig. Jag bar begått dårskaper, och nu är tiden inne att försona dem. Tillåt, mig ännu en fråga: är det dyrt attlefva i Moskwa 2 Alls icke, efter hvad jag tror., (Forts. följer.)