I början kände Tatiane Borissowna icke igen sin brorsson. Med anledning af brefvet väntade hon att få se en mager och sjuklig yngling; men i stället såg hon framför sig en bredaxlad ung man med fyllig växt, rödblommigt ansigte och rikt friseradt hår. Den lille, svage och bleke Andreouscha hade: efterträdts af den kraftfulle och atletiske Andre Iwanowitsch Beelozoroff. Och herr Andrå var förändrad ej blott till sitt yttre. Hans fordna blygsamhet, vördnadsfullhet, utmärkta renlighet och ordentlighet hade lemnat rum för oförsynta sjelfsvåldiga manerer och en olidlig vårdslöshet; när han gick vaggade han åt höger och venster, han kastade sig med hela sin tyngd på stolarne, lade sig emot borden med hela sin tyngd, liksom hade han velat krossa dem, och gjorde allt möjligt förfång; ban talade utan aktning till sin faster och i oförskämd ton till tjenstfolket: — Åh! sen j, jag är artist, jag; en fri kossack, så äro vi beskaffade.n Ibland förgå flera dagar utan att han tager i sina penslar eller vidrör sin palett; derefter faller inspirationen på honom: Gif rum, ur vägen!; Artisten erfar en skakning, en rörelse, ej olik verkningarne af ett försvarligt rus; han är tung, tölpaktig och bullersam; hans kinder blifva tegelröda, hans ögon antaga en brunaktig färg, och nu är han färdig att ådagalägga sin förmåga, sina talenter, sina förtjenster, sina framsteg och framgångar... Säkert är emellertid, att hans förmåga tycks inskränka sig till att måla någorlunda lika och någorlunda presentabla miniatyrporträtter i olja. Det är icke värdt att önska det han skulle studera och arbeta mera; han förstör ändå tillräckligt mycket färger och duk. Hans okunnighet sträcker sig till allt; han har ingenting läst och anar ej, att en artist behöfver läsa något; natur, frihet, poesi, se der hans rätta element! Och dessutom förstår han ju att lägga sitt rika hår i vackra fladdrande lockar. Han sjunger så, att det bör väcka näktergalens förvåning. Han insuper