ket talat med mig om er, att jag belutat göra er bekantskap. Det är en stor ära för mig ... sade den goda enkan med någon tvekan. Amazonen kastade sin hått på en stol, strök med begge händerna sina länga lockar baköm öronen, satte sig helt nära intill Taätiane och började tala till henne i, drömmande och upprörd ton: Ack! nu ser jag henie då... nu ser jag henne då ändtligen, denna goda, rena; ädla och fromma. varelse! Nu får jag då ändtlien n gang se dehhå,så okonstlåde öch så ljupsinninniga qvinna! Hvad jag känner mig glad, hvad jag är lycklig! Hvad vi skola hålla af hvarandra! Jag får då en gång andas fritt... Ja, här ser j:g henne sådan jag föreställde mig hennev, tilläde hon med brådstörtad hastighet, i det hon tycktes vilja med ögonen .svälja Tatiane Borissowha. Försäkra mig, att Hi ej är ond på mig, min goda, min förträffliga .s . f Jag finner mig mycket smickrad, mycket tillfredsställd . .. bevars ... Får jag bjuda er en kopp tå? L Amazonen smålog behagligt och mumlade helt och hållet för sig sjelf dessa tyska ord: Wie wahry. wie unreflectirt (huru sannt, huru oöfverlagdt)! och hon tillade, häftigt utbristande: Tillåt, min goda fru, tillåt att jag omfamnar er! i Den gamla mamsellen stannade hela tre timmar qvar hos Tatiane Borissowna, och hennes tunga hvilade under tidenicke ett ögonblick. Hon gjorde till sin uppgift att för sin nya bekantskap, Tatiane Borissowna, förklara hela hennes värde och hennes karakter. Omedelbart efter amasonens aflägsnande skyndade Tatiane att-sgå i bad, och sedan gick hört till säng8, hvarest hon, i stället för middagsmålet, lät gifva sig tre koppar infu