Aftonbladet – 10 augusti 1855, sida 3

sion på lindblommor; derefter sökte Hon och fann äfven, Gud ske lof, på sitt örongott få gra timmars vederqviokaride sömn. . Men der följande dagen infann sig den gamla mamsellen åter, tillbragte denna gång fyra dödande långa timmar hog den försagda Tatiane, och när hon slutligen gick, hade -hon den obarmhertigheten lofva att hvar dag; hvarenda dag besöka sin goda vän. Ty hon hadefått den olyckliga fixa idn att, såsgom hon uttryckte sig, vilja utveckla öch fullkomna denna rika natur, och troligtvis skulle hon ha lyckats göra. henne förryckt af sorg, derest hon icke efter fjorton dagars träget arbete, insett si follkomliga villfarelse 1-afseende på den oupp: ödlade intelligenisen hös broderns vätlinna, och .om hon icke dessutom blifvit förälskad i en ung resande student, med. hvilken hon, efter första biljetten. från honom, inlät sig i en öm och lågånde brefvexling. Efter dessa fjörtön rysliga straffdagar, aktade sig Tatiane Borissowna ännu mer än förut för hvarje skytt. af närmande till damerna. i. grannskapet. . Men ingen säkerhet finnes på jorden. Allt hvad jag berättat er ori den goda frun på landet och hennes stilla lif, har jäg sökt att framställa så lefvande-: som möjligt... Men detta hör nu olyckligtvis blott till hennes minnen; den stilla frid, som fordom rådde i detta hus, är oåterkalleligt försvunnen. Hon har nu öfver ett år icke varit ensam; ty hon har under sitt tak en brorsson, en artist från S:t Petersburg. Jag vill förklara huru saken förhåller sig. Tatiane Borissowna hade hos sig upptagit en liten tolfårig gosse vid namn Andreouscha; det var hennes salig brors son, hvilken nu förlorat både far och mor. Haiti hade sto vackra, klara ögon, en helt liten mun, regelbunden näsa och vacker hög panna.