Aftonbladet – 10 augusti 1855, sida 2

i sin soffa, trakterår hönom med tå, afbö hans berättelser, nyper honom ibland hel vänskapligt i kinden, skrattar hjertligt åt hans qvickheter och talar sjelf helt litet. Har n en sorg, har någon olycka händt er, då tröstar hon er med lyckligt valda ord och ge er en mängd alltid. goda och kloka råd. Hur många hafva icke, efter att åt henne hafve anförtrott sina familjhemligheter, sina hjerte. sorger, funnit sig så lättade och tillfredsställde, att de badat hennes händer med tacksamhetstårar! Vanligtvis sitter hon framför sia gäst, med hufvudet lätt stödt mot högra handen, och betraktar honom med ett uppmärksamt deltagande och välvilligt småleende, så att man knappt kan undvika att tänka: Ack, hvad du är för en förträfflig qvinna, Tatiane Borissowna! Jag skall icke dölja för dig något af hvad som ligger mig på hjertats, I hennes små trefliga rum känner man sig så väl, att man ej vill lemna dem; idenna nejd visar barometern alltid på vackert väder. Tatiane Borissowna är en beundransvärd qvinna, som. ingen tänker på att beundra; man håller endast utaf henne. Hennes ovanliga förstånd, hennes bestämdhet, hennes oberoende af vana och slendrian, hennes varma deltagande i andras lycka och olycka; och i allmänhet alla de egenskaper som göra henng till hvad hon är, de äro henne medfödda, och ha, efter hvad jag tror, kostat henne hvarken omsorger eller odling; ni kan ej föreställa er denna qvinna annorlunda än ni ser henne, och man kan ej lyckönska henne att ega något särdeles välde öfver sig sjelf, Hon älskar, mera än allt annat i verk en, att se ungdomens lekar och glada upptåg; vid sådana tillfällen lägger hon armarne i kors öfver bröstet, låter hufvudet nedsjunka, blinkar med ögonen och småler; derefter händer att hon suckar och säger: sAck, mina barn,