Aftonbladet – 9 augusti 1855, sida 3

sieutnant 4 detta Vidnesbyrd mied tillföjende, at: let vilde vere Regimentet kjert, om det maatte blive il nytte for denne vakkre unge Mands Framtids Vel. : H. W. Nielsen. stabsqvarteret Deutch Oberst og Commandeur for inden d. 15 Febr. 1851. — det 4:e Dragon-Regiment, Vidimeras. Ridder af Dannebroge og N.N. N.N. Dannebrogsmand. Sigill. 4 4 KEjöbenhavn d. 20 Aug. 1852. I Afskrift. ; Uagtet Secondlieutnant allerede af Comman-! 1 leuren for det 4:e :Dragon-Regiment Herr Oberst-1 ieutnant Nielsen har modtaget et hedrende Vidnes-: yrd med Hensyn til sin Tjeneste i Regimentet, skulde I 1 eg dog ikke undlade, paa Herr Lieutnantens Anmodt? ing, ogsaa at udtale mig angaaende den Tid bye; sieutnant von gjorde Tjeneste ved de af ommanderede Forposter i Aarene 1850—51. Ved enhver Leilighed hvor Herr Lieutens aten, de! sang Corporal ved forhevnte Regiment, ev ben tel ed Forposterne, og navnlig ved Recog a er 08 Patrouilleringer, fremhaevede han sig: söm en duslig og pmerksom og i höj Grad modig soldat og Under: efslingsmand, saa at der bland. ae Forpost-forret: ende afdelinger kup var een) joninz om bam. Her: ed at underskrive denne e mig ön: Kjer Piigt, som 4 er mit oprigtige Önske at Lieutnant -i Fremiden maae kunne see i inli forhold under Krigen, Frugten af sitt Fortrinlige Hr öre nr Te Carl Hegermann Lindencrone, Secondlievtaar.c, Öberstlieutnant. Omsthende Afrigrifts Lighed med Originalen bevider herved,Det, Kongelige Danske Gesandiskab. Stockholm ad. 3 September 1852. Viäimer:as P. Bille Brahe, N.N. N.N. Chargå VAftaire. Utrustz.d härmed besökte han i början af 1854 sin auvarar.de regementschef och fråmställde då sin vördsammz anhällan om att genom dess bemedling möjligen kunna vinna officersbefordran vid detregemente som af honom kommenderades. i Berömvärd tjenstgöring under 3:ne fälttåg gällde, i förening med vitsordad utmärkt condnite, hos denna chef lika mycket som aflagde vanliga prestanda för! vinnande af befordran till 1:a officersgraden inom armån; särdeles som kongl. brefvet af den 24 Januari 1835 äfven lemnar rättighet för vederbörande regementschef att, oberoende af deruti nådigst föreskrifne kunskapsprof, till officersbefordran föreslå skicklige, dertill passande, underofficerare; han förordade säledes denna anhållan hos generslbefälhafvären, och på bådas derom gjorda underdåniga framställning befriades sökanden, af kunglig näd, ifrån oftanämnde prastanda, med vilkor dock, att han, för vinnande af competence till officersbefordran, borde genomgå föreskrifven kurs i krigsartiklar och de för infanteriet gällande reglementen. 3 Först när detta skett i slutet af Mars månad s. å., ingafs af chefen, i vanlig ordning för honom underdånigt förslag till underlöjtnant vid det regemente der han nu genom sin ädle konungs nåd har den utmärkelsen att i denna egenskap tjenstgöra. Må dessa rader med vidfogade tjenstebetyg gälla som svar på Soldatens uppgift, att ifrågavarande person: aldrig tjenstgjort som underofficer —, aldrig passerat graderna — och aldrig aflagt någon examen. Att vid infanteriet, då detta nedskrifves, endast finnes 12 surnumerär-underlöjtnanter, men deremot 30 vacancer inom samma grad, vare för öfrigt svar å Soldatens 3:dje osannfärdiga uppgift. Slutligen tillåter jag mig betvifia att insändaren är, hvad han uppgifver sig vara, Soldat; — en svensk soldatkan ej glömma sig så långt, att han, bakom anonymiteten, i allmänna tidningar lömskt vågar beljuga förmän och vapenbröder! W. mig Vid införandet häraf erinra vi. endast att meningen med den första artikelns införande endast varit att fästa uppmärksamhet på förbigåendet af en föreskrifven form — officersexamens afläggande, — men icke att ådagalägga nödvändigheten af en sådan formalitets undergående för att bli en duglig officer, ej heller ait sätta i fråga den utnämndes qvalifikation dertill, hvilket också synes deraf att redaktionen med ett insatt frågetecken reserverat sig mot en supposition, som innebar något onödigtvis sårande för samma officer, ehuru hans namn icke angafs. . Vi kunna slutligen icke undgå att uttrycka vår förvåning öfver att insändaren, som sjelf så tappert rycker i fält mot anonymiteten i tidningsuppsatser, sjelf icke försmår att insvepa sig 1 dess slöja.