Aftonbladet – 8 augusti 1855, sida 3

Tobeksröken började sticka i mina ögon. Sedan jag ännu en gång hört Khlopakoffs -meapiska ord och prinsens skratt, återvände jag til mitt värdshus och min kammeare, der man redan bäddat åt mig på en smal och låg soffa med högt ryggstöd. Dagen derpå gick jeg sit bese de hästar som höllos Mm salu på gårdarne till Rera hus, och jag började med att besöka en beryktad hästhandlare, wid namn Sitnikoff. Jag inträdde genom et liten port på en gård som blifvit utsirad med några lass sand. Utanför den öppna stalidörren stod Sitnikoff sjelf; han var en medelålders tan, störoch tjock, klädd i barskinnspels, med kragen uppdragen inacken och utfälld åt sidorna. Vid min Esyn gick han mig straxt till mötes, lyfte med begge bänderna sin mössa från hufvudet och sade till mig med i en sjuhgande ton? Vår vördnad, baryne, vår vördnad; pi har sannolikt kommit för att se Mina små djur ? Ja, jag har kommit för att bese edra hästar. Vågar jag fråga hvad slags hästar ni önskar ?s Visa mig de hästar ni har.v Med nöjen Vi stego in i stallet. Tre eller fyra hvita bundär sprungo upp: ur höet emot oss, hviftande med svansen; en gammal skäggig bock afligsnade sig missnöjd; tre stalldrängar, i tjocka och solkiga skinnpelsar; helsade tyst på oss. Till böger och ventter stodo i upphöjda spiltor omkring trettio ypperligt ryktade, tvättade och betslade hästar. På mellanbalkarne och häckarne flaxade och kuttrade dufvor. Onskar ni en draghöst eller en stuteribäst? En ung och god draghäst. Godt, godt! svarsde hästhandlaren. Hör på, Peetia, led fram vår Goriostai.s Vi återvände Vill gården. på Men vill ni ej att Mån skall flytta en bänk bit ut? ... Iate?... nå, som ni Thage då.s (Fort. s)