öfyerflödigt att närmare beskrifva huruledes jag för fem år sedan råkade midt in uti L bediane, just vid början af hästmarknadeh, som der hålles en gång om året. En jägate kan, som hvar man vet, en vacker morgån tåga öfver gränsen för sin ärfda eller förvärfda domän, med den fasta föresatsen att vara tillbaka på sitt herresäte följande dags afton, och att ständigt marscherande, samt skjutahde en vaktel här, en beckasin der, omsider få skåda den klara spegeln af Petschoraflodehs bugter. Hvad man lika väl känner, är stt hvarje amatör af jagthundar, dubbelbössor och skjutväskor är på samma gång en uppriktig vän af hästar, som äro de ädlaste djur i skåpelsen. Jag anlände alltså, något äfventyrligt, till Lebediane. Väl framkommen dit, skyndade jag att ta i besittning ett rum på värdshuset, att kläda mig helt borgerligt öh att begifva mig till marknaden. Uppassareh, en lång och mager tjugo års man, som talåde i gäll näston, hade redan, under det hän klädde af mig och gaf mig vatten, hunnit uhderrätta mig (hvarvid han af vördnad alltjemt blundade) att hans höghet prins N. N. N., remontör för karabinierregementet, innehade rummet numro 1 på värdshuset; att många andra adelsmän och förnäma herrar amländt till Lebediane; att man om aftonen skulle få höra zigenarsånger, att man på tentern gaf Pan Twerdowski ); att hästar såldes till goda priser, samt att man dessutom hade en stor mängd att välja på. Jag förfogade mig till marknadsplatsen; der såg jag Sera ormätliga rader af kärror och bakom kärrorna hästar af alla möjliga racer; stuterihästar, slädtrafvare, vagns-, dragoch arbetshästar gamt simpla bondkampar. Flera väl födda och ryktade hästar voro ordnade efter färgen, utstyrda med brokiga schabrak. spända helt tätt för kibitkorna och med rädsla krumbugtande sig under hästhandlarnes, deras herrars, alltför väl bekanta piskor. Herrskapshästarne, som af rika adelsmän blifvit ) Hr Twerdowski, titeln på em komedi.