det var mig omöjligt att skaffa dem en någorlundsa lik kamrat. . Efter en middag, som jag frikallar mig från att beskrifva (jag vet huru mycket det kostade på den stackars JEheas att draga sig till minnes nå on smärtsam händelse ban haft) begaf jag mig till ett ställe, gom man här på orten helt oförskräckt kallar cafe; det är ett ställe der man hvarje afton rer remontuppköparne, stuteriegarne eller förvaltarne och alla aadra personer af någon betydenhet samla sg. I biljardrummet, som var qvalmigt och mörkt samt uppfylldt af tjocka rökmoln, befunno sig omkring tjugo personer såsom åskådare. Der funnos unga adliga lamdtjunkare i B andenburgssyrtuter och grå pantalonger med små oljade mustescher, och som med stolt och dje:f blick sågo sig omkring; andra i jackor snackade odrögligt. I ett af hörnen bildades en särskild grupp af fyra köpmän, hoppackade likt sillar i en kagge; offieerarne språkade helt obssväradt, men blott sins emellan. Spelarne voro prins N. N. N., en ung man om tjugu år med ett öppet ansigte, hvari dock ett visst förakt röjde sig, i uppknäppt syrtut, röd sidenskjorta och vida scharowars ) al svart semmet, samt Victor Khlopakoff, f. d. underlöjtnant. F. d. officern Victor Kblopakoff är en liten brunett, magerlagd karl om några och trettio år, med svart bår, svarta ögon, platt och bred näsa; han har till yrke att bevista marknader och val till sådana embeten som icke tillvättis af inrikes. eller justitieministern. Han hoppsr då ban går, sätter alltid armarne i sidan, så att de Jikza öronen på en kruks; bär sia mö.st på ena örat, vänder uppslagen på sin militärsyr:ut, som är fodrad med bomullstyg, hvilket hör den egenskapen stt lätt skifta färg. Herr Kblopakoff besitter tälansen att snart innäst!a sig hos ella rika och vettlösa petropolitsner ) som besöka våra trakter; han dricker, röker och spelat med ) Ett slags permissioner. se) Från St Patarshurg.