— Letsverket. Till de klagomål som tid efter annan varit hörda mot lotsväsendet och dess besörjande, särdeles i vestra lötsdistriktet, hafva under den sednaste månaden äfven kommit högst vigtiga gravamina mot sakernas ordning i det norra. Vi hafva fått oss tillsänd följande klagoskrift som af ett antal skeppskaptener blifvit i dessa dagar ingifven till distriktschefen för norra lotsdistriktet, och hvilken är så märklig att vi ansett oss böra in extenso införa densamma. Kommentarierna göra sig sjelfva, och vi tillägga för egen del endast den anmärkningen att om fregatten Eugenie på sin sista expeditionsresa till Norrbotten, i stället att vid Umeå vända om till Stockholm, bade fortsatt färden till Haparanda och dess befäl hade tagit litet reda på lotsväsendet i dessa farvatten, så hade dermed Svenska sjöfartens intressen utan tvifvel varit mera tillgodsosedda, än med alla de granna baler, tal, middagar och parader som vanligen utmärka hvarje örlogsfartygs ankomst till våra handelsstäders hamnar, och hvaraf man gerna ger vårt artiga och angenäma örlogsbefäl äran, endast dessa grannlåter ej blifva enda frukten af de dyra expeditionerna, som de -med de upplifvande besöken hugnade platsernas invånare i underdånighet få återfinna på sina debetsedlar. Den omnätanda skriften är af följande lydelse: Till distriktchefen för norra lotsd:striktet. Oaktadt flerfaldiga påminnelser sedan många år från såval bahdlande härstsdes-som sjöfarande, :angäende förbättringar och ordentlig organisstion af lotsningens vid Luleå fördelning, theh Hufvudsakligen hvad Haparanda beträffar, är det stätligen olyckan som uppmanar undertecknade skeppsbefälhafvare; att (mätte det vara sista gången!) hos hr distriktehefen anmäla det usla och dåliga skick, hvari lotsaingen härifrän försiggår. Sedan Juni månad detta är är det nu (åtminstone efter bvad som:kommit till kunskap -här) sex (säger 6) större fartyg som sf lotsarne från Malörns lotsplats och från Haparanda blifvit satte på grund här i skärgården och som aflöpt med större och mindre skada. Vi vilja endast nämna exempelvis den blott ett år gamla briggen Fale Bure från Sundsvall, som för tre veckor sedan erhölt sådan skala, atthan ännu ligger i Kalix uti bafveri uader svår reparation och änou ej är hitkommen, ty o!yckan skedde här, oeh måste han till Kalix för att reparera; skerpet Emma Theresia från Stockholm, som genom pögrundsättving erhöll betydlig skada; ett norskt s-epp Niord, som, ehuru lastadt och segelklart härifrån, ännu ej fått sitt haveri uppgjordt, sedan skeppet vid uppseglirgen lidit betydlig skada och måst lossa en stor del af lasten, som bestod af salt; skeppet Kalmar från staden af samma namn, som i helt laber bris för 14 dagar sedan satte på grund i skärgården och måste kasta salt öfver bord för att blifva flott. Hade det blåst upp, så hade skeppet varit för!oradt, ty det var ännu ej så långt hunnit in i skärgården, att det var skyddadt för öppna sjön — och nu sednast i förgär den beklagansvärda olyckan med skonerten Jenny från Sundsvall, kapten Sandelius, som midt på ljusa dagen i vackert väder och god vind för utgående, liggande blott 9 fot djupt, i en ränna, der farvattnet är åtminstone 18 fot djupt vid lågt vatten, af lotsen sattes på grund vid Svartstens båk, fiek botten inslagen, löpte full med vatten och är att betrakta som vrak. I går kastade vinden om på SV med frisk bris, och är det att förmoda (då ännu samma friska vind är rådande), det fartyget är slaget i stycken samt större delen af lasten förlorad, som bestod i Hampa — en förlust för hr Asp i Sundsvall, fartygets redare och egare af lasten, uppgående till cirka 50,000 rdr bko, då hvarken fartyg eller last voro assurerade. Alla dessa pågrundsättningar hafva verkställts af såväl lotsålderman sjelf, som öfriga lotsar från Malörn och härifrån staden. Hvar och en af oss emotser med oro stunden, då vi skola löpa ut höirifrån, ej vetande i hvilket ögonblick en olycka kan uppstå under utseglingen.