Höckert visar oss två eller tre qvinnor, af hvilka der ena, på första placea, helt ogeneradt ger sitt barn di, medan den andra roar sig med att vagga sitt uti ett slags hängmatta, och tre eller fyra män, klädda som jägare med bössor och väskor, grupperade till höger, och hvilka tyckas 1 ka litet som qvinnorna se akt på predikantens ord. Denne värdige påstor, som befinner sig i bakgrundens skugga, på predikstolen, är föga märkbar, ehuru han är scenens om icke taflans förnämsta personnage. Det är sannt, att den skymningsdager, som intränger genom fönsterrutorna af oljadt papper, kunnat vara lyckligt ersatt genom en lykta. Men denna ofullkomliga belysning lemnar tillfälle till clairobscur effekter, som artisten vetat konstmässigt behandla för att höja det pittöreska i sitt arbete. Af det obilliga omdöme om Tidemand som här förekommer vch som tyckes vittna om icke så liten inskränkthet hos bedömaren, icke allmänt delas i Paris, finner man af det smickrande sätt, hvarpå en af Frankrikes mest ansedda konstkritici, Deltcluze, i Journal des Debats, bedömt Tidemands trenne taflor; han icke blott berömmer det sannt konstnärliga utförandet utan äfven kompositionens sanning och djup. Från Paris skrifves att den norska kommissarien kand. Tidemand (bror till målaren), efter att företrädesvis med särdeles ifver sysselsatt sig med flaggornas och vapnens placerande (han har lyckats få intaga första planen i svensk-norska afdelningen och att på sina skåp i alla hörn anbringa det norska vapnet) äfven lyckats bedrifva, att till juryman för Sverge och Norge i konstafdelningen blifvit utnämnd norske artisten Böe. Man beklagar, att då alla andra länder till jurymän utsett -hvad :de haft mest lysande i konst, litteratur och mecenatskap, de förenade rikena skola representeras af hr Böe, som visserligen är en ganska lofvande stillebensmålare, men som på expositionen endast haren liten högst obetydlig tafla (två brinnande ljus och ett par :kamelier) samt för öfrigt icke genom sin personlighet är qvalifieerad för ett sådant uppdrag.