på det hela stigit, kan naturligtvis icke härat ensamt synas; men dä antalet af lokalbref, inlemnade, säsom förut, direkte på Stockholms postkontor, icke understigit nästföregäende månads med mer än nägot öfver 100 st, kunna säledes 1,700 åa 1,800 af denna sorts bref under en mänad anses såsom helt och bhållet tillkomna i följd af det nya brefbefordringssättot. Huru anlitandet af breflådorna varit i ständigt tiiltagande, visar sig deraf, att då antalet bref första veckan endast utgjorde 3,120 portobref, 74 lösbref och 240 lokalbref, uppgick det andra veckan till 3,750 portobref, -90 lösbref och 390 lokålbref, eller tillsammans 7,870 portobref, 164 lösbref och 630 lokalbref, och tredje veckan till 4,227 portobref, 94-lösbref och 506 Iokalbre? samt fjerde veckar till 4,193 portobref, 91 lösbref och 458 lokalbref, eller tillsammans 8,120 portobref, 185 lösbref och 964 lokalbref, således närmare 2,000 bref mera under sednare än under första hälften af månaden. Högsta antalet portobref, som på en dag aflemnats, har varit 1,440 st., nemligen sista dagen i månaden. Med ledning af de anteckningar, som förts öfver det olika antal bref som lemnats från de särskilda trakterna af staden, komma ytterligare 13 st. nya breflådor att anbringas å ställen, hvilka uti derom utfårdad kungörelse finns uppgifne. Samma kungörelse fäster äfven uppmärksamheten på ätskilliga misstag, som, emot de gifna föreskrfterna, blifvit vid brefs nedläggande i lådorna begångna, och Hvilka föranledt, att sådana bref icke kunnat blifva befordrade. I posthusets förstuga finnes ett anslag öfver sädana qvarliggands bref, hvilka för månaden uppgått till omkring 40 st. — Bildande konst. Et af grefve Laborde i Paris nyligen utgifvet arbete i två stora tomer, Athenes aux XV:e, XVI:e et XVII:e sigcler (Paris, Jules Renouard et comp.), ör en afden sednaste tidens utmärktaste företeelser på det konsthistoriska orådet och ådrager sig konstforskarens och konstvännens uppmärksamhet genom sin ovanligt rika och praktfulla utstyrsel, genom den grundliga och ihärdiga forskning hvarom det vittnar. genom rikedomen af underrättelser, hemtade ur outgifna dokumenter samt sällsynta eller mindre bekanta böcker, samt genom den mängd intressanta afbildningar der finnas af äldre kartor, vyer och teckningar. Anledning till dessa vidlyftiga undersökningar har förf. erhållit genom utgifvandet af sitt stora verk öfver Parthenon, hvaraf 6 häften nu utkommit. Af mycken vigt för archeologerna äro de historiska vittnesbörder om de öden gom Athen, pla ville-musåte, sågom förf. riktigt kallar den, genomgått i nyare tider innan det sanna intregset för antikens konst återuppväcktes tillika med sträfvandet att rädda och bevara äfven det minsta af dess qvarvarande monumenter. Af stort intresse är den skildring af Athens intagande genom venetianarne (då Parthenon, som af turkarne var gjordt till krutmagasin, förstördes genom en bomb): och af hela det krig som de i förbund med påfven förde mot sultanen. Särdeles rikhaltiga upplysningar lemnas här äfven om en man, hvars minne börer till den svenska häfdens skönaste, den ädle, lärde och tappre fältmarskalken Ot:o Wilhelm Königsmark, som var venetianarnes generalissimus i detta krig. Bland de i bihanget -meddelade dokumenterna finner man äfven intressanta och innehållsrika bref och resejournaler af en grefvinnan Königsmarks hofdam, Anna Åkerhjelm, meddelade i svenskt original och öfversättning. — Rörande den svensk-norska afdelningen vid den stora konstexpositionen i Paris, har något utförligare omdöme icke varit synligt i franska blad. Att den skulle kunnat på en så omfattande och rikhaltig exposition väcka något uppseende, såsom man lätt skulle kunha tro af de ytmranden om densamma vom vår rit särskildt meddelade ur tyska blads revyer öfver expositionen, hvarvid man icke tillika haft tillf:lle att redogöra för hvad som yttrats om de andrasfdelningarne, — måste man med någon kännedom om våra konstförhållander lätt inge vara en orimlighet. Det ar ganska vackert att ett och annat a? de svenska och norska konstalstren kunsa ådraga siz uppmärksamhet bland den stora mängden och bära vittne derom ait Sverge och Norge hk fom Daomark intaga ett ektuingsvärdt rum i fråga om bildande konst. O matitutionn-iD har nyligen i en af sina srtiklar öfver expositionen : förbigbesde rört vid ss xvdurviska afdelvingen, men endast ombömnt trenn -konstnärer, Kiörbov, Tilemand (hsilken här 1ksom 1 afournal des Debats, göres till dansk) samt Aöckert. Constitutionnel, yttrar sig på följande sätt: Då fråga är om djurstycken, kunna vi ännu omnimna hundar och räfvar af hr Kiörbog, som visserligen är från Stockholm och denta gång exponerar i den svensk-norska jafdeloinges, men för öfrigt är en gammal b-kant från vira ärliga Pariserexpositioner. Mer än ett af hans här förekommande intressanta djur, tartariska och lappska, och hvilka tlifvit mälade i Paris, äro också för oss gamla bekanta. vÅtt bege sig till Norge, Sverge och Danmark, det är i fråga om målning icke att lenna Tyskland bakom sig. Ty största delen af de nordissa kopstnärerna äro lärjungar af tyska konstskolor och specielt af den i Du:seldorf, som sedan 30 är är bildningsanstalten för mälarne i älla länder på atdra sidån Rhen (?). En sädan är specielt hr A. Tidemand, dansk hofmälare (!) som under titeln begrafnisg på landsbygden i No:ge framställt i tre taflor(!) åtskilliga scener ur norrmänbens hemlif, samvetsgrannt målade med en komposi.ion och i en stil, som hvarken ge anledniog till beröm elier klander och der ingenting originelt ficnes utom kostymerna, som kro lånade från förra århundradet (!). Man finner till ersättnipg mycket mera pikant, åtminstone i effekten, mera pittoresk uppfinning, mera lokalkarakter i ett annat svenskt arbete af ihr Höckert, ven gudstjenst i ett lappskt kapell. Det fianes icke många kyrkor i detta land, oeh det som man kallar ett kapell skiljer sig föga från ds rökiga byd or, i hvilka landets inbyggare bo, om ickö genom en liten träökonstraktion som bildar en predikstol. Sådant är åtmin to.e det hus i hvilket Jr ligen kunde det äfven vara honom likgiltigt ät hver han hädanefter skulle bli piskad. På ett annat ställe syntes godsegare, med breda pannor, svärtade mustascher och högdragen hållning, klädde i konfederater och Nn I IT 1 20