Aftonbladet – 8 augusti 1855, sida 1

Imstitutet har under den sista tiden oupphörligen utvidgat sig, och dess talrika lärarepersonal innefattar nära allt hvad hufvudstaden i medicinskt afseende har utmärkt och lysande. Dess undervisning är oumbärlig äfven för vjaiversitetets egna adepter, redan genom de materiella bjelpmedel som detta läroverk i så rikt mått eger framför universitetet; men äfven i rent intellekiuelt afseende har denns oumbärlighet blifvit af universitetets lärare och lärjungar ovilkorligt erkänd. Universitetut bar sedan ett decennium varit oförmöget att fylla sina medicinska lärareplatser; de underordnade, som skulle utgöra plantskolan för sökande till professorsstolarne, stå sedan flere år alldeles obesatta och kunna aldrig vidare besättas, men äfven till professionerna är det snart rent omöjligt att erhålla sökande, hvilka lättnader och befrielser från föreskrifna former än må medgifvas, När lärostolen i kirurgi och barnförlossningskonst först inrättades, lyckades universitetet dertill förvärfva en utmärkt praktisk läkare, som stod helt och hållet utom universitetssferen. När han gick bort, kunde hans plats endast fyllas derigenom att en af fakultetens egna medlemmar, hvars stora vetenskapliga och praktiska utmärkthet låg inom ett helt annat område, och på hvilken hela läroverkets hopp hvilade, såsom den enda möjliga ersättningen för den städse sig närmande förlusten af fakultetens berömde veteran, lät sig af den allmänna redlösheten bevekas att vid mogna år kasta sig in på en för honom jemförelsevis främmande bana och derför underkasta sig mödosamma studier. Nu står den länge förutsedda ledigheten, som han var beräknad att fylla, för dörren, och förhoppningarne att locka några främmande sökande äro i detta ögo:blick för universitetet mindre än någonsin, Under sådana förhållanden, och sedan kämpen för den medicinska undervisningens qvarhållande i Upsala sjelf sedan flera år säges hafva varit öfvertygad om den absoluta omöjligheten deraf, har den akademiska insändaren ovilkorligen rätt då han säger, att med den af friberre von Diiben sökta och erhållna tillåtelsen hafva de medicinska fakulteterna vid universiteten i och med detsamma upphört att vara till — annat än nominelt — hvarvid, tillägger han ganska träffande, föröfrigt deras hädangång ganska skickligt blifvit förblommerad genom anbefallandet och enställandet af den vid universitetet aflagda disputationsakten; passande och vacker begrafningsakt, för att mildra det bittra i saknaden, men som blott har det felet gemersamt med andra formaliteter och ceremonier, hvilka sakna all reel betydelse, att snart försvinna, af det enkla skäl att det i och för sig är en orimlighet, att de, som äro förklarade kompetenta att anställa och bedömma det muntlige profvet, ej äfven skulle anses ega skicklighet till bedömmande af det skrifnar. Vi yttrade ofvanföre att oumbärligheten af Carolinska institutets undervisning varit af Upsalafakultetens egna lärare erkänd. Nu, då denna fakultet, enligt vår akademiska insändare, ej blott är död och graflagd, utan äfven kastat öfver sig sjelf de döden legitimerande mullskoflarne, vore det en stor orättvisa att ej äfven påminna om de oskattbara och oförgätliga tjenster som denna fakultet gjort den medicinska bildningen i vårt land, och de outplånliga förbindelser hvari hela generationen af unga och medelålders läkare, och följaktligen äfven sjelfva Carolinska institutet, står till densamma, Den grånade man som nu begär att få nedstiga från lärostolen i teoretisk och praktisk: medicin, hvilken plats han ett fjerdedels sekel på ett ärofullt sätt beklädt, har kraftigt medverkat att aflägsna de måhända i alla fall nog öfverdrifna vådorna af en vetenskapens nissriktning: och materialistiska förvillelser, genom den höga och i sanning ädla åskådning han tagit af den medicinska vetenskapens betydelse och de upplyftande ideer han vetat ivgifva sina lärjungar. Dessa lärjungar hafva nu; utgått i lifvet, och flera af dem pryda Cerolinska institutets egna lärostolar. I detta förhållande ligger en försoning, som ej bör vara otillfredsställande för den gamle lärarens bjerta; han har kämpat ärligt och med krafi, fastän tiden oeh omständigheterna blifvit honom öfvermäktiga, men kärnan af sin visbet har han inlagt hos de nya formernas män, och i det läger som för honom var fiendens förkunnas med ädel pietet hans egna läror. Så mycket hvad medicinska fakulteten beträffar. Derom äro vi nu fullkomligt ense med den aktade insändaren i Svenska Tidningen, att universiteternas medicinska faku!teter i sjeliva verbet upphört. att fnvas,till mer än till namnet, och att läkarebildningen från detta ögosblick tillhör :hufvadstaden. Insändaren finner, liksom vi, detta förhållande lika naturligt som oundvikligt, och. han ville, liksom vi, se det utsträckt till hela universitetsinrättningen, . Han delar, i detta fall de åsigter som med otro:ig hastighet gripit omkring sig äfven blard de gamle. lärarne vid de I åda universiteterova.. Men i ett afseende måste vi skilja 0ss.från. honom, Han anser som, eu jolycka att medicinska fakulteten utvandrat till hufvudstaden förr än de tre öfriga kamraterna, kunnat följa ..med,. och; fruktar deraf. universitetets upplösning,. med; alla,de vådor. för. samhället och bildmngen gom, .de vetenskapliga disciplinernag, lösryckandefrån hvarandra skulle medföra. Videla dessa-farhågor lika litet som vi äro, i stån, latt rättuppskatta de förmenta fördelarne af disciplinernas värvarande koncentration. Univergsitetsidken tillhör, väsentligen, medeltiden; och. den organiska sammanfattningen af hvad man den itiden ansåg för summan af mensklirt. vetande var. för. de särskilda vetenskapernas uppkomst ett lika nödvändigt vilkor, som. de. befästade städerna voro för handelns . och konstflitens. Men liksom i våra dagar yrkena ej längre hafva behofafskyddande murar och hillebardierer, emedan den lagbundna ordningen, som är vilkor för arbetsfliten, utbredt. sig : öfver