Aftonbladet – 7 augusti 1855, sida 3

en hastig och märkvärdig omkastning. Fordom drogs krigets moraliska rätt af högst få i tvifvelsmäl; numera bestrides den med bestämdhet af en stor mängd. Fordom förordådes Kriget af filosoferna, hyllades af statsmännen och gjordes af skalderna till hufrudtema: för deras lofsånger. Nu mera förena de sig uti att förbanna det, säsom en sammanfattning af alla möjliga lidanden och ohyggligheter, och beteckna dec simma säsom ett ondt, hvilket blott i den migstträngande, förfärligaste nöd kan finna någon urskkt. Fordom ansågs kriget som ett värdigt tidsfördrif för stora andar och som defi enda vägen fill utmärkelse och ära; numera har det kommit derhän att kriget hemfallit åt hvar mans förakt, såsom endast passande för vilda barberer eller demoniska väsenden. Fordom vår kriget nationernas förnämsta sysselsättning; numera bemödar man sig på allt sätt att söka förekomma det. Fordom var det endast på slagfältet man kunde tjena sig upp i verlden; numera sker det förnämligast på handelns och fsbriksväsendets fslt. Äfven i minga andra hänseenden ka folkens åsigter och kriget undergått föräbäring. Dess falska poasi, dess underbara, demoniska tjusningskraft, som i fyra årtusenden beherrskat menniskornas sinnen, förlorar allt mer sin makt. Man börjar komma till eftertanka öfver den fruktansvärda blodspillan, de enorma pen: niogeuppoffringar, den fasansvärda massa af brott och elände som äro krigets oätskiljaktige följeslagare; och snart skola folken, om någon möjlighet dertill finnes, ällmänt piyrka afskaffandet af denna gamla barbariska sedvaoa och sälunda för alltid göra ett stat på dess gräsligheter.. — Styrka hos spindeln. Den klokhet och kraft som spindeln ådagalägger, i det han försäkrar sig om sitt byte, har redan mångfaldiga gånger sysselsatt naturforskarens uppmärksamhet; men änna äldrig hafva vi Hört omtalas en sådan märkvärdig utveckling af dessa egenskaper som den, hvartill vi sjelffa för någon tid sedan voro ögonvittnen. En temligt liten spindel hade på den undra sidan af ett bord uppspänt sin väf. Tidigt om en morgon varseblefvo vi en s. k. gråsugga på golfret, just rakt under spindelväfven. Då vi ville borttaza den, märkte vi att spindeln bade stingrat en af sina fina trålar omkring ett af krypdjurews ben. I detsamma kom spindeln ner igen och vi sågo honom då linda en annan tråd om ett ben på motsatta sidan af hans utsedda offers kropp.