Aftonbladet – 7 augusti 1855, sida 2

— Konungens befallningshafvandes i Linköpings län första berättelse till civildepartementet angående årets gröda inom länet, lyder sålunda: Under såningstiden förliden höst var långsam torka rådande, så att sädesbrodden uppkom ejemnt och ernådde icke någon frodighet innan den tidiga vintern afbröt växtligheten. Vintern var kall med obetydligt snöfall och efterträddes af långsam vår, med kylig, torr och stormig väderlek, särdeles ogynnsam bäde för säd och gräs, som först under Juni månad, sedan regn fallit ymnigt, kommit till växt, men derefter uppnått bastigare utveckling än man kunnat hoppas. Hvete är tunot och kort på halmen samt på ätskilliga stäl!en utgånget och anses i allmänhet lemna svag skörd. Råg, hvaraf länets förnämsta hufvudsäde består, är visserligen kort till växten, men väl utblommad och kornsatt samt lofvar medelmättig skörd. Genom ett i medlet af Jani inoträftadt oväder af störtregn och hagel blef råggrödan vid ätskilliga hemman inom länet mer och mindre skadad; dock var icke den derigenom uppkomna förlust så stor, att densamma kan föranleda inskränkniovg uti ofvan anförda omdöme om rågskörden i sin helhet. Värsädena korn, blandkorn, bafra, vicker och ärter lemna för närvarande förhoppning om medelmåttig skörd och på flera trakter derutöfver. Lia och bampa, som på få ställen odlas, äro jemnt oppkomna. Kålrötter och rofvor likaså. Teädgårdsvåxter äro öfver allt frodiga och fruktskörden lofsarv rik afkastning. Potates har vackert uppkommit och står i god tillväxt. Gräsväxten är svag på kärräsgar, som lidit brist på vårvatten, ä hårivallsängar nägorlunda god, men på klöfveroch timotejvallar i allmänhet under medelmåitan. Hela skörden kan för närvarande anse; medelmåttig.