Aftonbladet – 7 augusti 1855, sida 2

gen, hvilken bildar ett grönt tempelhvalf öfver den lilla dalen och den något dystra brunnssalen , som presenterar sig i sjelfva fonden. Men solen rinher småningom upp; hennes första sfrålar dallra på bladen, blävka i daggdropparne, öppna blommorna och väcka hela nejden till lif och rörelse. En och annan vandrare kommer redan linkande nedåt sluttningen, somliga stödda på käppar, andra på kryckor, somliga lama i händer, andra i fötter, alla bleka och lidande, alla längtande till källan, i hvars helande Bethesda de hoppas att finna bot för sina krämpor. Det är fattigdomen och eländet, de verkligt sjuka, sommåste--passa på tiden och dricka undan medan de blomstrande sjuka gäspande morna sig till. Det är taflans skuggsida, och mycket vore att säga derom, men vi hafva icke lust till några allvarsämma betraktelser på en morgonstund då bela naturen synes leende och glad. Sjelfva sjuklingen krusar. läpparne till ett småleende ock drager sig blygsamt undan för den fashionabla verlden; som nu är i antågande. Piskor smälla; hästar frusta, ekipager anlända och fotgängare komma från alla kanter, så att den lilla dalen innan kort är full af högtidsklädda menniskor; tillhörande alla stånd och åldrar; hvilka fredligt tömma sitt glas tillsammans och helsa hvarandra ett hjertligt godmorgon. Plötsligt klinga några musiktoner genom luften. Det är en qvartett af skånska husarernas musikkår, som sitter gömd i. er löfrik grotta på bergets sluttning och spelar upp eh ouverture, en marsch, en Lumbyegalopp eller något dylikt som låer förtrollande ljuft och uppfriskande i den fria rymdens konsertsal, der en och annan fogel sitter stum af beundran. Sällskapet får spasmer i benen, qvicksilfver i fötterna, och det bär åstdd som vore sjelfva marken elastisk. Allt som tonerna rulla mellan trädens