Aftonbladet – 6 augusti 1855, sida 1

sevis lätt att i början af förra sommarens fälttig taga Sveaborg, möjligen sjelfva Kronstadt, och vi befara bögligen att den gamle sjöhjelten Charles Napier hade rätt, då han anklagade amiralitetslorderne som då voro, att de först förbindrade hohom att medan det var möjl gt taga denna nyckel till de ryska farvattnen, men seden det blifvit omöjligt ville tvinga honom att uppoffra sin flotta på det fruktlösa försöket. Man skymfade honom och tvang honom att nedtaga sin flagga, för det ban icke uträttat mer än att hafva återfört sin flotta oskadd, och man skickade en långt mäktigare flotta försedd med all den dyrbaraste och mest storartade utrustning, utom det som just var det maktpåliggande, nemligen grundgående fartyg med svårt artilleri, ty de så mycket omskrutna simmande batterierna lära väl hafva visst sig nästan fullkomligt odugliga. Utan tjenliga fartyg, och framförallt utan landstigningstrupper, sedan den så ståtligt omtslade franska truppsändningen genom bannoverska och lybeckska områdena så spårlöst försvant; se-vi sannerligen icke hvad amiral Dundas skall kunna uträtta för storverk, som skola rättfärdiga regeringens handlingssätt mot hans åldrige företrädare och den dyrbara utrustningen af årets expedition. Hvad hani hittills uträttat, blokaden af de ryska kusterna, ytterligare pejlingar af farvattnet och borttagandet af några eländiga fiskarbåtar, hade kunnat uträttas med mindre krafter än en armada af hundra segel. Hvad han före vinterns inbrott vidare kan åstadkomma synes oss ganska tvifvelaktigt. Han kan bränna sågra byar och telegrafstationer, uppfiska ytterligare några hundrade helvetesmaschiner, ja måhända till och med bombardera Reval; men hvad har dermed blifvit vunnet? Men man kan säga att kriget i Östersjön är endast ett skenkrig, — en liten demonstration som blott kostar en million om dagen — och att de krigförande makternas alla ansträngningar äro förenade omkring Sebastopol, Rysslånds Acbilleshäl. Ja väl. Hjeltemodig tapperhet och nästan öfvermensklig uthållighet äro der förenade, utan att de allierade ännu förmått genombryta den första försvarslinien. När Times en gåpg i början af December framkastade den farhågan att det gamla året väl -kunde gå till ända utan att medföra Sebastopols fall, då intogs allmänheten af en försktfoll ovilja öfver den stora tidningens klenmodighet. Men Söbastopol är ejj taget önru, efter tre upprepade bombarderingar och en misslyckad stormning. När fransmännen genom en lycklig och vacker kupp satte sig i besittning af Gröna kullen den 7 Juni, rapporterade?general Pelissier skryteamt: I morgon äro vi otvifvelakiigt herrar öfver Malakowtornet.s När general Pelissier d. 18 Juni inberättade den afslagna stormningen på samma verk, tillades att på åtta dagar ingen ny stormning ekulle företagas, innan nya approcher blifvit vunna, och småningom uppsköts afgörandets stora dag, som skulle oåterkalleligen bringa hela sydsidan af Sebastopol i de allicrades händer, ända till den 1 Juli. Den 1 Augusti har general Pelissier, som det synes, elldelesupphört att rapportera något — det var, mycket längesedan vi hörde något af honom — men hans vedersakare furst Gortschakoff skickar ännu alltjemt samma fryntliga belsning till czaren, sin husbonde: sallt går bra, ingenting nytt från Sebastopol.s Vi skulle emellertid vara alltför orättvisa, om vi dermed förutsatte att de allierade slappats i siit arbete eller att de i overksam tröghet afvakta sommarens slut, för att sedan, såsom det förljudes, lemna belägringen af Sebastopol å sido, för att företaga sig något klokare. Man väntade för ett par månader sedan, då de allierade dragit till sig alla sina förstärkningar, så att de tillsammans kunde disponera öfver merlän 200,009 man, mer än tre gånger så mycket som de på en gång kunde använda vid belägringsarbetena, att de skulle mäta s:g med ryssarne på öppna ältet, kasta dem tillbaka mot Simferopoi och fullständigt innesluta he!:a Sebastopol, — detta radikalmedel som ingen fästning i verden kan mostå. Redan voro posterna framskjutna och allting förb:redt för ett genombrytande äf Inkermanskedjan, när på en gång allt blef tyst sogående det supponerade fälttåget, och belägringsarbetena på östra anfallslinien börjades I med förnyad ifver. Men vi betvifla numera Tatt dessa bedrifvas såsom hufvudsyfte. TJi. mes har redan förberedt allmänheten på ett uppI häfvande af belögringen, under det Pelissier Jordar mycket om sina stora arbeten vid KaI miesch och åtskilliga punkter på kusten. Det talas om ett utrymmande af Krim, der de fyra allierade armåerna endast skulle bibebålla fyra positioner, nemligen Kamiesch, Ba-Ålaklava, Eupatoria och Jenikale. Man talar ll också om en nära förestående expedition mot Perekop för att besätta näset och afskära ryesarnes kommunikationer. Man har ånyo hört hviskas några mystiska ord om Donau och Bessarabien. Iderna tyckas jaga hvarandra i det napoleonska hufvudet, som från Tuilerierna regerar krigets trådar. Ehvad än må sägas om den nya politik som föreslås i den andra mmoiren öfver Krim-expeditionen, hvarur vi meddelat våra läsare temligen utförliga utdrag, så tro vi dock att dess författares kritik öfver franska kejsarens krigsplan förtjenar särdeles uppmärksamhet, och misstagen och motsägelserna i denna torde svårligen låta sig Jängre gensägas eller förnekas. Att Sebastopol från början hade kunnat tagas, synes numera vara utom allt tvifvelsmål. En sorgligt intressant bekräftelse på denna årigt har just idessa dagar blifvit gifven genom en i Berlin utgifven broschyr, kallad Unter dem Doppeladlers — under dubbelörnen — af en tysk läkare, som vid Krimexpeditionens början var anställd vid den ryska fältläkarekåren i Sebastopol, men som till följd af något slags disgrace blifvit aflägsnsd och bemskickad till Tyskland. Det första som i detta arbete öfverraskar läsaren är skildrinBES FAN PRE ET ROK I RR