oratorisk förmåga; han tål hvarken diskussioner eller ens minsta gensägelse; han undviker hvarje vidlyftig konversation, synnerligast med unga män. I sjelfva verket är det också klokast; ty hvad vill man göra med den nya generationen, med dessa muntergökar, som alltid stå färdiga att i första ögonblicket öfverspringa gränserna för disciplin och konvenans? Då Khwalinski är i lag med de förnäma tiger han vanligtvis; med dem som äro honom underlägsna — och det märks tydligt att han föraktar dessa — bryter han ej gerna sina förbindelser; men han antager mot dem en tvär och passande ton och börjar ofta samtalet med följande fras: Se så, min goda man, nu pratar ni idel dumheter,. Eller: Min bästa herre, jag ser mig ovilkorligen nödsakad göra begripligt för er... Eller också: Ni borde likväl veta till hvem ni talar,, 0. 8. V. Isynnerhet är han en skräck för ortens postmästare och gästgifvare. Han tager ej emot någon hemma hos sig och lefver i sitt hus, efter hvad det påstås, som en girigbuk. Allt detta hindrar likväl ej att han är en rättskaffens ädling, en tapper militär, en oegennyttig man; så säga åtminstone hans grannar om honom. Det finns knappt någon mer än guvernementets prokurator som understår sig att småle di man 1 hans närvaro talar om Khwalinskis solida och utmärkta egenskaper; men man vet ju att afunden alltid är framme. Jag tror mig redan hafva ordat nog om min hedervärde granne till höger och anhåller nu att få presentera för läsaren den andre hedervärde ädlingen, min granne till venster, Mardari Apollonytsch Stegonoff har ingen eller föga likhet med Khwalinski. Gud vet om den förre någonsin varit i tjenst, och al. drig har kan väl gällt för att vara hvad man kallar vacker karl. Mardari Apollonytsch är en liten trindlagd, flintskallig gubbe, med klufven haka, små slappa händer och utstås