Aftonbladet – 3 augusti 1855, sida 2

kostnad? ... Rusig! Ha, vildsinta, blodtörstiga menniska !p Nå men, du vill då att jag skall stiga upp?a Ån sen? Gerna för mig... om det är så, att jag måste släppa lifvet till... jag Vet att du skall ta ifrån mig min häst; ja, det vet jag, och utan häst är jag objelpligt förlorad. Nå väl, slå mig, piska mig till döds... död som död . .. af svält eller slag, det är ju det samma . .. må allt förgåg: hustru, barn... och jag sjelf alldraförat. Men du, du... ab, du skall också förgås ! Foma steg upp; jag betraktade honom uppmärksamt. SIå mig, stryp mig! återtog bonden med vild stämma; slå till då! Den lilla flickan steg hastigt upp och ställde sig framför den olycklige vilseförde, som fortfor att skrika: Nå väl! slå till l Tig!s ropade med förfärlig stämma skog-, vaktaren, i det han tog två steg framåt. Se så, se så, Fomar, ropade jag åt honom; låt honom vara; slå honom ej, han skall tiga. aJag skall ej tiga; hvad frågar jag efter döden? Ah, ditt vilddjur, du rasande ulf... ah, du tror, att du inte också skall förgås? Vänta bara, det skall ej dröja länge... du skall bli strypt, vänta bara; snart, snart... Föma lade häftigt sina händer på hansax.. jag störtade fram att bistå den olyckge. Rör er icke ur stället, baryne ! ropade skogvaktaren åt mig. Jag hade ej brytt mig om hans hotelser, och min kropp skälfde redan af vrede; men till min stora förvåning såg jag homom ögon