Aftonbladet – 3 augusti 1855, sida 2

hungra ibjäl! Jag svär vid Gud, att endast detta... betänk då, mina barn ba inte bröd... du kan väl förstå... det är hårdt att svälta ibjäl... man vet inte mera hvad man gör... man... Stjäl inte... stjäl inte mera, säger jag dig! Min häst, fortfor bonden, min lilla häst... jag eger ingenting annat i hela verlden; kom väl ihåg det... Foma, Fomå, låt mig gå... Nej, säger jag dig; besinna då, jag är också lifegen; jag måste ansvara för dig; trädet är fäldt. Skulle jag väl då se mellan finger . .. Låt mig gå, Foma Konzmitseh... släpp mig lös, släpp mig lös.s kö Åh, jag känner er nog, jag... Släpp mig, släpp migl Å Hvad behöfver jag höra på dig! Hvad behöfver jag svara dig! Var stilla; i annat fall... du vet... jag är inte att harras med. Ser du då inte, att här ännu finns en herre? Den olycklige lät bufvudet nedsjunka mot bröstet. Foma gäspade, lade händerna i kors öfver bordet och lutade ned hufvudet. Regnet hade ännu icke upphört; jag dröjde var. 2 Plötsligt resto bonden sig upp; bans ögom flammade, och hans ansigte blossade. Nå väl, förgör mig... stryp mig, qväf mig... må skelp ropade han med skälfvande läppar . . ba, du rasande ulf, utgjut då en kristens blod, kom och slå till I... (Skogsvaktaren såg upp till hälften.) Nå väl, kom då, du asiat), du blodsugare, hör du inte attrjag ropar dig!s Är du rusig, eftersom du vågar tala så? sade skogsvaktaren förvånad; har du mist förståndet, karl ? BRusig! ... Har jag rusat mig på din be) Asiat anses såsom ett skymford.