Aftonbladet – 2 augusti 1855, sida 3

verses och ordentligen antagas, der de såsom allmänna och ständiga lagar skulle gälla. 1 Vid konungens sida ställdes rikets råd. De utnämndes af konungen, men endast bland Idem HBikets Ständer föreslagit. Och de voro för sina rådslag och sitt förhållande, Rikets Ständer ansvariga. Konungen fick ej styra riket utan, än mindre mot, råds råde, och egde vid omröstande öfver rikets allmänna vårdande ärender i rådet blott två röster. När rösterna blefvo lika många på begge sidor, gäl för öfrigt den mening konungen biädt. Om tjensters tillsättande stadgades, attkonuhgen efter godtycke fick nämna till de angelägna, doekej förr, än han i sittande råd inbemtat rikets råds tanka -om de ifråga komna personerna. Till annan civil tjenst börde konungen nämna en af detre, som vederbörande föreslagit. Med förslag vid regementena skulle förhållas efter 1716 års förordning. Med biskopars och superintendenters val skulle förkållas efter1 ärs kyrkolag: Om konungens rätt vid utnämningen I yttrades i 1719 års regeringsform intet. Tystnaden ansågs naturligtvis innebära konungens bibehållande vid: den rätt, kyrkolagen gaf honom, att gå utom förslaget. Dessa voro de gränser man d. 21 Febr. 1719 satte för konungamakten och utan tvifTvel då ansåg tillräckliga. Ulrika Eleonora sörjde genom flera obetänksamma åtgärder under tiden till: 1720 års riksdag; och Fre-Å Tdrik genom dels illa valda dels öppet tillkännagifma planer, att vid 1723 års riksdag fTvinna en större makt, för de ledande mänÅnens bringande till en annan .öfvertygelse. ÅDe ytterligare inskränkningar i konungamakten, som deraf blefvo en följd, visä sig dels såsom direkta utvidgningar af ständernas makt dels såsom förändringar i konungens förhållande till rådet, som för öfrigt redan 11720 ansågs så underordnadt ständerna, att den : nya regeringsformen, ehuru: utfärdad : i) rådets och ständernas namn; aldrig underställdes rådets pröfning, innan den blef antagen och af könungen underskrifven. Den rätt adeln genom 1719 års regeringsform erhållit; att sjelf -väljarsin: talman, utsträcktes 1720 uttryckligen till de öfriga stånden; och 1723 ärs riksdagsordning tillade ständerna rätt att upptaga besvär af enskilda personer i sådana mål, som ej annorlunda stodo att rättas. Rörande konungens förhållande till rådet bestämdes i 1720 års regeringsform, att några speciellt uppräknade mål borde, vid lägliga stunder och på den tid: konungen sjelf bestämde, inför honom föredragas, i närvaro af två riksråd, men att alla andra ärenden skulle med råds råde afgöras. Och om alla ärenden, som med råds råde afgjordes, stadgade 15 6 att omröstning skulle ske. För öfrigt lades nu till de fall, då rådet borde sammankalla ständerna, oförmodliga. händelser, då rikets välfärd och ständernas frihet sådant kunde erfordra. Föreskriften var tydligen riktad mot konungen. Från 15:de paragrafens föreskrift om omröstning i alla mål, som ej inför konungen i två riksråds närvaro föredrogos, undantogs tillsättningen af kögre tjenster (från och med öfverstars och deras vederlikars). Hvad om dessa tjenster stadgades i 1719 års regeringsform, der de betecknades med epitetet angelägna, veta vi. Enligt 1720 års konungaförsäkran skulle de tillsättas i sittande råd efter de flesta rösterna... Men i,den senare antagna regeringsformen af samma år stadgades, enligt bondeståndets förslag, att då konungen nämnde: till: sådana. tjenster, -riksråden väl egde göra påminnelser, men icke skrida till. votering, ; så ;framt ej den af konungen nämda. persons. befordran . strede mot .Sverges lag, regeringsformen och andra redliga undersåters välfärd och förtjenst, ett stadgande som sekreta utskottet emellertid.den 2. September. 1723. förklarade: så;y.att riksråden vid infallande ledigheter borde namnIgifva dem de ansågo till tjensten skickligast, och att, i fall. konungen,,sedan. det skett; nämnde någon annan. :som -ej vore infödd I svensk, eller ock bland dem, somsi-rtådet blifvit föreslagne, Ville utvälja någon somb antingen --vore .. minst. meriterad eller.;ock.till I :en--sådan.! beställningsalldeles otjenlig; rådet) hade vota, exelusiva, och saken börde afgöras efter pluraliteten. Om. biskopars-och superintendenters; utnämning, stadgades 1720, att den skulle Fen med råds råde, således ge-l nom omröstning, och inom förslaget. Vid 1723 års riksdag blef ock för det fall, satt -konungenvågade .underskrifva. hvad i-rå det mot hans mening blifvit beslutadt; sörjdt genom föreskriften, att samtliga tillstädesvarande: riksråd i konungens ställe skälle un-, derskrifva 5), och förordnades för de hemligaste diplomatiska ärendens beredning en sekretkommission, hvilken icke var skyldig att gifva konungen mer kunskap om dessa ärenden än .nödigt. var. ,-Pra yrsbrat i Lägger man härtill .den förtjenstfulla teckIning hr M. gifver af riksdagens organism, Iså har man: de: allmännaste dragen af den; I parlamefitariska, styrka, Sverges.statsmän 1719; —1723-försökte bilda. Den organiserades,så; som den under då varande förhållanden och I med den ringa erfarenhet man egdecaf ett I sådant styrelsesätt, kunde, organiseras, Och den blef hvad den kunde blifva, då folket i Iden icke egde någon gällande röst. ?),1720-års regeringsform säger: inbördes. Å) Ordet samtliga bibehölts ej blott i 1720 ärs konungaförsäkran, utan ock i den af 1751, ehuru då tre stånds beslöt, enligt 1723 års riksdagsordning, göllde säsöm; Rikets, Btänders ialla frågor, tom ej; rörde ett stånds privilegier eller ständernas fr het. Och dåoffäll H 1771 ville utesluta ordet, satte sig.adeln, häftigt deremot. Den hade-reserve rat. sig.mot denna punkt i riksdagserdningen, och; vg medgifva de öfriga stånden rätt att öfrerrösta den. Den måste dock gifra efter. d ) 1756. förordnades, som bekant är, att en konglig namnstämpel i sådan händelse skulle nyttjas. RÄTTER ÄNGGQ. mna PAT TICSA RTR