Aftonbladet – 2 augusti 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Kattögen såsom tidvisare. Den berömde: fransmannen Le Huc, känd för siva vidsträckta resor i F:.a och Tibet, berättar följande om huru de lägre kinesarna bestämma tiden: En dag, då vi skulle besöka våra till kristendomen omvända kingsiska församlingar, mötte vi på vägen en pojke som vaktade en oxe. Vi frågade honom i förbigäende, om klockan kunde vara tolf ännu: Ynglingeb tittade först upp på solen, men som denna just hade gömt sig bakom tjocka moln, sä att han icke kunde fråga denna säkra klocka : till råds, svarade han: Himlen är sä full med moln, men vänta ett ögonblick... Med dessa-ord spraog han in uti en närgränsande bondgård och kom inom en minut tillbaka med en katt på armen. — Ser ni, sadt han, hon är icke ännu tolf fullt.s — Dervid pekade han på kättens ögon; i det han uppsköt densam; mas ögonlock. Vi sägo med största förvåning på yngliagen, men det syntes tydligt, att han talade fullkomligt allvarsamt, och ehuru. katten just icke tyckies finna stort behag uti denna operation, vat ban dock uppenbarligen fullkomligt van dervid och betedde sig helt förståndigt; -alldeles som om had icke kommit till verlden för -nägot annat! än att tjenstgöra såsom klocka. — Det är bra, min gössej taek skall du ha! — var dock allt hvad vi skrat: tande sade, då vi blygdes för att läta en po ke gifrå oss: undervisning. Men då vi träffade vära vän! over, var: det första vi-gjorde; att fråga efter bety: delsen-med denna operation. De förundrade sig högligen öfver vår okunnighet och: hopsamladesnart ett par dussin kattor ur. hela grannskapet, för ati visa oss att klockorna i alla deras ögon gingo Fullkomligt riktigt. Pupillerna i kattögooen blifvå intill middagstiden kl. 12: allt mindre och mindre, och uppnå vid denna tid på dygnet sin smalaste sammandragning, . så att .de då se ut nästan som er härfva linne, lodrätt dragen tvärs öfver bela ögat! Derafter utvidga de sig åter så smäningom, och xlockan tolf på natten äntagade formen af ett stort klot, som fyller nästan hela ögat. Man försäk! rade oss, att hvarje barn inom kort uppnär en stor färdighet att med noggrannhet . kunna säga hvad klockan-är, endast genom att betrakta kattens ögon! Vi sjelfve7 blefvo också genast öfrerlygade om att dessz kloekor gingo ganska riktigt och öfverenstämde i sina uppgifter helt och hållet med hvarandra. ———————— t