Aftonbladet – 1 augusti 1855, sida 3

Jag steg upp. Skogvaktaren tög sin bössa och undersökte låset. : Hvarföre tar ni bössan med? frågade jag Honom. Der borta, i trakten af Kobvyls håla, hugger man ved, gade han, för att besvara, snarare min stränga blick, än min fråga.i aLiksomsdu kunde, höra a ända phit ! Från gården der ute hör jag ännu längre. Vi gingo ut tillsammans. Regnet hade upphört. Annu syntes på alståbd ofaitliga moln skocka sig tllsatrmans; emellahåt lyste 1å blixtar, men uppöfver oss var himlen mörkblå och några stjerhor blickade på hvarandra genom Tegnmolnen som drogo sin kos. Ethellertidsyntes kortätetna af de regnbelastade och af vinden skakade träden afteckna Fig i mörkret. Vi började lyssnag Skoögvaktaren tog af sig mössan och lutade sig fram. Se det, se der., sade han, utsträckande armen åt vester,,sa bara hvilken natt de valt!, Jag hade ej hört annat än löfvens sorlide närmast varande träden, Nå väl. det är brax, tillade han, i det han närmade sig min häst, för att.föra fram droskan åt mig; de skola få med mig att göra. Låt vara hästen; hör på: jag ville gerna gå med fram till den der hålan; tillåt rhig att få följa med dig. fp Godt!, svarade han, i det han släppte betslet, i en händvänning skola vi lägga vantatne på bonom, och. då vi komma tilbake, skall jag följa er på väg; låt oss gål Vi satte oss i gång; min ledsagare gick fortz-men jag följde honom på . nära håll. Jag kunde ej förstå buru ban kunde vandra med sådan säkerhet; Vissa ögonblick starinade hansywmen. blott för: att: säkrare ta reda på rätta stället deryxaxd vär i verksanibet, (Forts öljer.)