Aftonbladet – 1 augusti 1855, sida 2

åtal: mot dig: Du ville döda mig, och Gud ensam kunde rädda mig ur ditt våld.v Sluta, -sluta då, go herrars, sade kassören, Lögg dig inte i det här, dul ropade min värd åt honom; den der vildsinta menniskan ville förgifva mig; hör du hvad-jag säger?s Det hade, visserligen gagnat mig till myckets, sade Pawel ironiskt, ehuru med en viss ångest. Hör på, Nicolai Eremeytschy jag ber dig för sista gången... Du bar drifvit mig till-det.yttersta; ser du, jag:skulle inte längre kunna uthärda:.. Jag ber dig, låt-oss nu få vara i fred,., i egnnat fall... jag tar Gudtill vittne, i amnat fall skall en af oss begge . . .a Jag fruktar dig ej, skrek den tjocke mannen, du är inte farlig, din kyckling! Jag kom också en gång att stångas med din far, och på honom knäckte. jag: begge hornen i första taget; kom väl ihåg det, och täg dig till vara!s Ah, nämn inte min fars namn, Nicolai, nämn itite hans namn! Ah, den skurken förbjuder mig det. Påmin mig inte om,min far, hör. du! Och du, glöm intedig sjelf... . Eftersom nådig frun icke mera behöfver dina tjenster, så, om en af oss måste härifrån, har du ingenting att göra här, min junker; kom väl ihåg att ingen får resa sig upp så som du gjort (Pawel darrade af raseri.) Tatiane är straffad efter förtjenst... blamdar du dig i hennes sak, då går det henne ännu värre. Pawel störtade fram med knuten hand, och bokhållaren, som ställt sig i vägen för honom, slogs kraftfullt till golfvet, under det att Nicolsi Eremeytseh skrek med full hals: Tumskrufvarne! tumskrufvarne ! Sätt tumskrufvarnespå hanom5s sin RR . Jag afatårsgerna fråm att, beskrifva slutet på detta uppträde, och om fik någon