Aftonbladet – 1 augusti 1855, sida 2

med mycken möda; mitt lilla åkdon stötte mot sekelgamla ekoch lindrötter, hvilka oupphörligt påträffades i de långa utskärningar soma gingo tvärs. öfver, vägen och öfver de af telerkorna gräfda hjulspåren; min häst började betäckas af skum som bildat sig genom gnidningen af seldonet. Plötsligt hördes en häftig vind -susa i skogstopparne, träden suckade, tjocka .regndroppar slogo bullersamt mot löfverl, åskan dånade, blixten, lyste, erkanen, bröt lös. Regnet nedströmmade i en störtskur. . Min häst gick nu mera blott i skridt; jag var nödsakad att stanna, hästen hade: fastnat i dyn, och jag kunde: ej se två steg framför mig. . Efter. bästa. förmåga sökte jag ett skydd under döfverket; der, nedlutad och. med betäckt ansigte väpnade jag mig med tålamod för att -afbida slutet på ovädret, då jag snart vid ett blixtsken på vägen varseblef en lång menniskofigur, hvars rörelser och riktning jag följde med uppmärksamhet; denna figur tycktes tillväxa, i det den närmade sig mitt lätta; åkdon. håna häl is dvem är du? frågade en. ljudlig. stämma. Och du sjelf då hvem är dude ävärede jag. Jag är skogvaktaren. Jag uppgaf mitt-namn; han tillade: Aha, jag vet. Ni är stadd på väg hem till er2p myrnea Ano I nat ; Jaz jag ville bra gerna komma hem. Hvilket oväder, broder! Ja, det är. svårtas ,. oc ÅR om En blixt belyste skogvaktaren från hufvud till fot. En hastig åskknallföljde. omedelbart på blixten. Regnet nedstörtade med ökad häftighet. 3 od ta Det blir ihålligt,, sade skogvaktaren. 4 Hvad skall man göra dervid?a 000 Vill ni att jäg skall lediaga er hem till mig? sade han plötsligt.