Aftonbladet – 1 augusti 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 1 Aug. Det sjunde allmänna svenska landtbruksmötet. L Ishan de angenäma intrycken från detta möte blifvit utplånade af hya intryck, arse vi oss böra låta mötets förhandlingar ännu em gång passera revy inför den större allmänheten. . Icke fullt tio år äro förflutna sedan det första landtbruksmötet blef hållet här i hifvudstaden: sju sådana möten, de flesta tälrikt besökta, inom loppet af ett decennium, är ja ett ganska otvetydigt bevis på ett allmänt intresse för vårt lands modernäring? Landtbruksakademien — hvars åldrige, men städse själsfriske preses vi till stor del hafva att tacka för dessa mötens införande hos oss — erhöll uppdrag att till första mötet uppställa de frågor som skulle diskuteras. Akademier uppfattade sitt åliggande ur en gaänska vidsträckt synpunkt; knappast någon detalj af det så mångsidiga landtbruket med älla sina binäringar, blef obefrågad. Mötets ledamöter voro ock lifvade af en stor meddelelseanda, hvilken äfven hade ett stort spelrum ibland de bortåt ett hundrade frågorna som landtbruksakademien hade producerat. Emellertid blefvo dock allenast ett jemförelsevis ringa antal frågor fullständigt besvarade vid detta möte; meddelelseandar var nemligen väl myceket talför. Denna omständighet kom doek bestyrelsen för de följande mötena särdeles väl till pass; ty om vid det första mötet alla då uppställda frågor blifvit utredda och besvaade — hvad hade väl vid de kommande mötena kunnat frågas? De frågor, som antingen alldeles icke eller ock ofullständigt blifvit besvarade vid det ena mötet, hafva derföre utan skada kunnat framställas vid de nästföljande, hvilket har varit desto nödvändigare, som bestyrelsen. för ett möte för ingen del velat komma sig till last att bjuda sina gäster på ett mindre antal frå. gor än som producerats vid ett föregåence möte. Det är klart, att bland de många frå. gorna skulle förekomma ett icke ringa antal af ganska underordnadt värde; sådant har dock ej klandrats, ty äfven vid besvarandet af dyIka har tallystnaden rikligen räckt till. Brännande frågor hafva äfven blifvit serverade, de ha — naturligtvis upptagit en god del ar mötets tid — blifvit med största liflighet diskuterade och stundom föranledt dessa trefliga och ganska egendomliga voteringar medelst höger och venster sväng. Vid desså voteringar aflägges ingen förseglad sedelb; intrigen trifs icke väl i landitbruksmötenas atmosfer. Med rent statsekonomiska och ekonomiskt-juridiska frågor har äfven interfölierats: öfver dem har äfven talats con amoöre; våra statsekonomer och jurister ex professe bafva väl förmenat att mycket af hvad i dessa frågor yttrats varit rent af befängdt, men dessa bokförståndiga män äro ju så opraktiska. De inse icke, dessa herrar, att det är just på grund af dessa frågors behandling som landtbruksmötena blifvit berättigade till att kallas riksdagen i gmått. Emellertid öfvertygades rhan snart af erfsarenphet:n, att de stora landtbruksmötena återkommo allt för ofta. Mötenas sekreterare — hvilka, ehuru det sällan erkännes, måste draga det mesta besväret och hafva den största omtankan vid framprissandet af de många frågorna — sväfvade i lifsfara; de höll på att dödas genom ett nytt dödssätt; de frågade nästan ibjel sig. Man gjorde då af vödvändigheten en dygd — dock icke så till förståendes att manr beslöt göra ett färre antal frågor hädanefter — utsn man beslöt att mötena skulie återkomma hvart tredje år i stället för hvawje. Dotta var ett ganska klokt beslut;