Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 3

svängde ledigt en gammal svart frack, hvars skört liknade en fisksjert; han hade ena handen lsgd öfver bröstet och med den andra örånade hän hvart ögoublick en tegelslinga, som hindrade hufvudets friare rörelser. Han bar getskinnsttöflar, ursprungligen gjorda för att begagnas ine i rum, hverföre eckså hans gäng vår helt tytt. Jacouschine, sade bokhållaren, i dag her den der herra varit hör doh frågat efter er.n SAh! Här han frågat efter mig? Huru låt hans efterfrågan ?s Han sade att hån skulle tillbringa aftonen hos Tuturoff, öch att hän väntade er der. Jag bar att tala med honom om afförer, sade han. Hvilka affärer det var, nämnde han ej; ban menade att m nog visste dst sjelf. Godt, Bvarade kassören i det han ställde sig vid fönstret. Ar Nicolåi Eremeytsoh på kontoret ? skrek en stärk stämma utanför, och en storväxt man, synbarligen uppretad, en man med oregelbuadna men uttryckefulla och djerfva anletsåg samt temligen snyggt klädd, öppnade örren, trädde med Nog steg öfver tröskeln och sade i det hau sprang omkring i rummet : Han är icke här! Hur kommer det till? Nicolai Eremeytsch är hos Barynianv, svarade kassören: Bvad vill ni? Säg det ät mig, Pawel Andreytsch; ja ni kan gerna säga det åt mig. Låt höra då: hvad will ni?, Hvsd jag jag will? Ni frågar hvad jeg vill? (Kessören sänkte sorgligt hufvudst). Jag vill ge honom en lexa, dennz eländige, denne föraktlige förförare.s Och han sjönk ned på en stol. sHvad kommer åt er, Pawel Andreytich? Lugna er... Har ni då icke samvet:? Ahl Betänk då om hvem ni talar,, stammade kassören. Om hvem jag talar? Ah, hvad rör det