Aftonbladet – 28 juli 1855, sida 3

på dörren, såg jag min värd stå med ryggen väsd emot mig; midt framför mig hade jag ex man af handelsklassen omkring fyratio år, blek, mager och med floitig hy. Han plockade oupphörligt i sitt skögg, blinkade och klämde underläppen liksom för att forma den till en bigarrå. Spanmålen lofvsr detta är den herrligaste skörd, återtog denne man i helt naturlig ton; ifrån Voroneje ända hit har jag med stort nöje betraktat rågoch hafrefälten; och klöfvern sedan, spanska klöfvern! Första qvalite, första qvalit, det vill jag lofva? :Ja, gräsväxten står vacker, sade min värd belt likgiltigt; men som ni vet, Gavrile Antomytsch, så är det hösten som ger kort och våren spolar spelet. Det är sannt, Nicolai Eremeytech, det är mycket sannt, allt står i Guds hand, och det var en stor sanning ni yttrade... och er reeande derinne, hä? Är ni säker på att han somnat ? Min värd lade örat iatill väggen och lyssnada ex god stund. Han sofver, bstänk då, hsn var genomvåt, uttröttad . . . för öfrigt kunna vi ju se efter. Han närmade tig dörren, tittade genom nyckelhälet men såg mig ej; ban IJyssnads och blef. trolig:vis b:dragen af Dianas snarkningar. Åh han sofver lungt, tillade ban i det ban återtog sin plats vid väggea. (Forte.) — Till Förenta Staterna invandrade år 1854 160,474 personer, hvaraf 49,000 voro engelsmän och skottar, 101,600 irländare, 206,000 tyskar, 13,000 fransmän och 13,600 kineser; de öfriga tilbörde åt. skilliga audra nDationer. Räknar man nu bartill de till Canads, Australien, de engelska kolonierna i Afrika, till Algerien o. 8. v. gångna utvandrarne, så får man ett avtal af 5 till 600,000 parsoner, som 1854 lemnade Europss kuster, för att i andra verldsåelar söka sig en bättre existens.