Aftonbladet – 28 juli 1855, sida 2

olja. Den ena föreställde en liggande hund med himmelsblått halsband och denna inskrift: Se här min glädje! Vid hundens fötter rann en ström, och längre bort satt på andra stranden en beskedlig hare, som borde varit otroligt stor efter de vanliga perspektivlagarne, med hvilka artisten ej varit så nogriknad. Den derpå följande taflan föreställde två gubbar, sysselsatte med att äta en melon; något längre bort höjde sig en grekisk portik, under hvars ponton man läste en inskrift; det var ymnighetens tempel. Ämnet för den tredje tafian var en i perspektiv målad qvinna, anmärkningsvärd för den stora mängd korkskrufvar hon hade på ena sidan af bufvudet, för sina röda knän och allramest sina stora fötter; hvilket, som man vet, är i rygsens ögon en af könets förnämsta prydnader. Man visade mig den uppmärksamheten att släppa in min hund, och utan minsta dröjsmål kröp hunden under skinnsoffan, der det troligtvis fanns mycket dam; ty han nös nästan ouppbörligt i en god halftimma. Jag blickade framåt vägen. En lång bro af plankor var i sned riktning slagen från kontoret till berregårdsbyggningen; det varisanning en helt naturlig försigtighet, ty på begge sidor om denna bro bildade den bördiga jorden, gom var uppblött af regnet, en till och med för landtmän förfärande dy. Kring herregårdsbyggningen, som låg med baksidan ät vägen, syntes hvad som vanligtvis synes krinz berrskapshus: tjenstfickor i nötta musslinsklädningar, gående och kommande ialla riktningar; karlar, hoppande öfver regnpissir, hvarefter de stannade helt tvärt och wuicer djupt begrundande refvo sig i nscken. En häst, tillhörig en qvartermästare, var f.stbunden vid en stolpe; han lekte makligt med svansen och roade sig med att gnaga på en häck, i det han uppspärrade näsborrarne; hön