EN RYSK ÄDLINGS ANTECKNINGAR). Ar IWAN TOURGHENIEF, Öfversättning. IX. Kontoret eller tjenstefolket i Byssland). Det var på hösten; redan i flera timmar hade jag irrat omkring på fälten, och troligtvis skulle jag ej före midnatt kunnat hinna tillbaka till den på stora vägen till Kursk varande poststationen, der min trotka ) väntade mig; emellertid tvingades jag afett fint och mycket kallt regn, som hela morgonen förföljt mig med samma obevekliga bårdnackenhet som man tillräknar garala mamseller då de satt sig något i sinnet, attigrannskapet söka mig en tillflykt åtminstone för några timmar. Medan jag som bäst sökte göra mig hemmastadd, varseblef jag ett slags mycket landtlig skyllerkur, nära ett med bönor besådt filt. Jag gick framåt, närmade mig till stället, upplyfte en flik af en grof halmmalita och såg en gubbe, så svag och eländig, att jag straxt erinrade mig den döende bocken, som Robnson en dag fann i grottan på sin ö. Gubben var i sittande ställning, blinkade med sina små matta ögon och tvggade försigtigt, ehuru mycket fort (utan att hafva en enda tand, på samma sätt som haren), en mycket härd kikärt, den han med tungan förde från ena sidan till den andra af sin ) Se A. B. nris 156—1538, 160, 162, 184, 165 158—172 ) Ä hvarje herregods i Ryssland betyder kontore: förvaliareos boving. e) Pyskt anspann af tre hästar, af hvilka den ere splanes framför de andra.