Aftonbladet – 27 juli 1855, sida 2

) försäkringar dessutom, att de innehålla föga hugnerika detaljer, af hvilka det visar sig att larmåen lidit eller lider mer än man tillåter tidningarne att omtala; Allt detta kan vara mer eller mindre sannt I men det är den vanliga politiska krönikan i hvarje land der det finns partier, och framför jallt der ,partierna äro undertyckta. Midt under allt detta råder, så vidt man kan dömma, en afgjord ståndaktighet i den Jallmänna sinnesstämningen, besluten att i alla händelser understödja våra vapen. Hos de lägre sambhällsklasserna temligen I djupt lidande, nästan öfverallt, men kanIske mera tålamod än annorstädes; litet högre upp spekulation, industri, mindre betryck, till och med relativ välmåga; ennu litet högre upp, hos bourgeoisien, föga belåtenhet, kritik, missnöje, temligen allmänt. Den vanliga frågan är: hvart skall detta taga vägen? Det är inom dessa klasser som man temligen allmänt frågar sig, om kriget mot Ryssland verkligen var oundvikligt, och,iafseende på de diplomatiska beteendena af Drouyn de Lhuysoch lord J. Russell, om dessa herrar verkligen hade så orätt. Förl öfrigt råder hos denna bourgoisie välmåga så vidt det finnes hushållning, förlägenhet, stundom ganska stor, öfverallt der lyxen regerar, driftiga och kloka borgare, med afräkning af de spekulerande; men lyxens välde växer oerhördt inom denna medborgareklass, och verldsexpositionen gör i sanning lyxens eröfringar icke något afbrick. Dessa områden, hvarifrån vanligen revolutionerna utgå, tager man icke i betraktande. När man ser vår tid och hör Montesquieu beklaga sig öfver sin tids politik, endast med skilnaden mellan den tidens grekiska politiker, som talte moral, och nutidens, som biott tala manufaktur, industri och handel, så är man frestad att taga författaren till VEsprit des lois för en ganska naiv varelse. I trots af allt detta är Frankrike så rikt, så öfverflödande på hjelpkällor, att man måste tro att sakerna i allmänhet icke gå alltför illa. Da i Monitören offentliggjorda tablåerna öfver revenyerna och de indirekta skatterna visa för det första qvartalet af innevarande år ett betydligt öfverskott öfver de två föregående årens för samma tid. Lagstifsande församlingen har på fullt allvar dekreterat de nya föreslagna pålagorna. Den Bnya tiondeskillingen, den mest inbringande titeln, har frambragt en djup sensation, särdeles i hvad som beträffade taxorna på notarialoch hKypotekshandlingar, och följaktligen på den fasta egendomen. Församlingen har försökt att befria dessa transaktioner från tionden genom att söka någonting annat som kunde gifva de 20 på detta sätt beräknade millionerna. Församlingen ryggade tillbaka för obehaget af nya pålagor. Ew oundgängligt lån är i sjelfva verket just icke passande att experimentera med; men församlingen har erkänt det rätt och billigt att låta de klasser kontribuera mera direkt till de allmänna bördorna, hvilka representera den rörliga förmögenheten, som utan nachdel för den offentliga och enskilda krediten kan underkastas pålagan, och enligt denna grundsats har man icke voterat tiondeskillingen längre än till den 1 Januari 1858 och således gifvit den en tillfällig karakter. Detta frö torde kunna utveckla sig. Den stora angelägenbeten för ögonblicket är lånet. Det är uppgjordt ungefär på samma vilkor som det föregående. Det erbjuder fördelar och lockelser åt spekulationen. Det är gjordt för en sak som är Frankrikes och Europas. Jag har aldrig tviflat att det skulle lyckas förträffligt, såsom också erfarenheten redan ådagalagt. Paris har missräknat sig åtskilligt i de förhoppningar expositionen hade uppväckt; men det är ej illa att personer, som utkasta sina egna landsmän, hvilka betala tillräckligt, på gatan, för att uthyra sina rum eller sina hus åt främlingar, hvilka de hoppades kunna få att betala för mycket, blifva straffade för denna dubbelt ovärdiga spekulation. A. H.