Aftonbladet – 27 juli 1855, sida 2

— Det bekanta Londonerprotokollet af den 8 Maj 1832, hvarigenom den danska arfföljdsfrågan löstes på ett så olyckligt sätt, har på sednare tiden oft: varit föremål för betraktelser i England, der man omsider lärt sig klart inse det stora politiska fel som stormakterna och Sverge-Norge begingo genom att gå Rysslands planer och afsgter till mötes. På de talrika meetings, som nu bållas öfver hela England, blir den danska arfföljden icke sällan indragen med i diskussionen såsom ett talande bevis derför, att Ryssland hyser samma äsigter i Östersjön som i Svarta hafvet, och då de engelska ministrarne icke såsom ministrarne i åtskilliga andra s, k. konstitutionella stater iakttaga en förnäm tystnad vid de angrepp som offentligen riktas mot dem, har lord Malmesbury, som var utrikesminister när Londonerprotokollet antogs, funnit sig föranlåten att protestera mot de yttranden som försports i detta hänseende. Han har för sådant ändamål aflåtit en skrifvelse till ledarne för en folkförsamling i Birmingham. I denna skrifvelse yttrar den ädle lorden: s Det är icke sannt att Ryssland genom denna traktat blifvit försäkradt om tronföljden i Danmark. Ryssland har derigenom hvarken för nutiden eller för framtiden erbållit rättigheter, som det icke förut