Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 1

dag hade råkat ut för den mest ytterliga förskräckelse och sedan aldrig mera kommit till lugn igen. Vi besågo ladan, ladugården, fårbus, vagnshus, magasiner, en väderqvarn, trädgårdar och hampland; allt var i sanning ganska väl underbället, Böndernas bleka, magra ansigten voro det enda, som stötte ögats Sophron förstod till och med att förena det prydliga med det hyttiga. Längs efter alia diken. voro löfträd planterade. På fälten, emellan sädesstackarne, voro anlagde små sandade gångstigar; öfver väderqvarnen vred sig en vindflöjel, föreställande en björn, ur bvars stora gap framsköt en lång röd tunga; midt på den yttre fasaden af ledigärdsbygtenaden hade Sophron låtit uppföra en triangelformig utbyggnad i mer eller mindre grekisk stil, under hvilken prunkade en inskrift i stora bokstäfver och illa stafvad, men som skulle gifva tillkänna att denca byggnad blifvit uppförd år 1840. Arcadi Pawlytsch var lycklig; han fram ställde för mig på franska fördelarne af obroc-) systemet, och han började: gifvå råd och föreskrifter åt burgmistern angående sättetatt odla potatis, att bereda närande drycker åt boskapen m. m. Sophron hörde på med uppmärksamhet och tillät sig emellanåt några anmärkningar, ty i dag begagnade han icke mera. gårdagens tillbedjande loftal, och han återkom alltid till det påståendet att det fanns för litet jord till egendomen och att man borde köpa mera. Nå välv, svarade då alltid Arcadi Pawlytsch, ,skaffa er utvägar, lägg ihop hvad ni har och köp några åkerfölt. .. i mitt nåmn, jag har ingenting deremot., På dessa ord svarade Sophroön blott med: att stillatigande tillsluta ögonen och stryka sig om skägget. ) Arrende.