Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 1

måttet af vår lycka! låtom oss städse få vara inneslutna i. er nådiga åtanka; ty vi bedja Herren Gud dag och natt för eder, som: äro våra fäder... Visserligen bafva vi här ondt om. jord . . . Godt, godt, Sophron, sade Peenotachkyr:e; jag vet att du är en trägen tjenare. Och... hvad: gifver tröskningen 7 Tröskningen? ... Den är icke fullkomligt tillfredsställande. Men tillåt mig, våra goda fäder, Arcadi: Pawlytsch, att omtala för ef en liten. affär som faltit oss på halsen.s Härvid. närmar ban sig herr Peenotschkyne, sträcker sig lutande: framåt, blinkar med ena ögat och säger: En död kropp har blifvit funnen på vårt område.p Hur har det gått till? . Åh, våra fäder! Jag frågar mig detsamma; det. är säkert någon fiende som. spelat oss detta spratt, Lyckligtvis skedde: det på gränsen af våra egor, nära intill ett äkerfält som tillhör en annan. Jag lät genast i tysthet trans-: portera kadavret in. på grannens egor, utställde. vakt ett stycke derifrån och anbefallde den strängaste tystnad. Derefter begaf jag mig; till. poliskommissarien: och rapporterade saken på, mitt eget sätt, hvarvid jag ej uraktlät att ge honom ett litet bevis på min tacksamhet för det ban besparat oss ett ondt; och iden. var god, nådig herre; ty nu hadei stället. grannen den, döda kroppen på sin hals. Ni vet, att vid sådana tillfällen ett par hundra rubler äro detsamma som ett sockerbröd åt en uthungrad, Herr Peenotschkyne skrattade godt åt denna bragd-af, hans burgmister och sade flera gånger till mig på franska, i det ban visade på honom medelst. en rörelse med hufvudet: Hvilken, muntergök!. Häl Emellertid: hade natten inbrutit. Areadi