Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 3

ej skrika. Ändtligen hördes ett bäftigt rullande som med ens afbröte, i det en telejka stannade framför trappan, och vi sågo burgmietern inträda. Statsmannen, om hvilken Arcadi Pawlytech nade talat, var liten till växten, undersätsig, oredaxlad med gråsprängdt bår, röd näsa, små lå ögon och med skägg i form en. upjoch nedvänd solfjäder. I förigsenda vilja vi anmärka att så länge Ryssland bestått har man ännu icke haft exempel på att. en man blifvit rik utan att han på samma gång lagt sig till ett ofantligt skägg. Det fionssådana som hela lifvet igenom burit judskögg, spetsigt som en kil; en vacker dag ni betraktar honom synes skägget plötsligt ha ändrat form: det har blifvit bredt, yfvigt och ligger na i vågor; denna yttre förändring är ett säkert b-vis på att mannens ekonomiska ställning förindrät fig, ban hat gjort lycka, blifvit rik. Efter allt utseende hade burgmistern tagit väl till bästa i Perof; ty hela hans ansigte perlade af avettdroppar, och han luktsde bränvin på hela tio stegs afstånd. Ah! ni, våra fäder, ni, våra välgörare!,) utropade den gamle räfven i en sällsem halftsjungande ton och med ett sådant utseende af rörelse, att jag hvarje ögonblick väntade att få se honom smälta i tårar; — ni har då ändtligen beslutat er att komma till oss. Er hand, fader, er hand, tillade han, redan i förväg framskjutande sina tjocka läppar. (Forts. följer.) ) Burgmistern talar blott till sin herre ensam, men tre menniskor at tusen i Ryssland, hvilka säga da åt hela verlden, drifva deremot höfligheten a tilltalet ni långt utöfver hvad anständigheten och bruket fordra; de stiga t. ex.: Herr kommendsnten äro anlände.