Aftonbladet – 25 juli 1855, sida 3

N Lä lar att få stryk. Målet fick förfalla, och eger hö tru Pettersson att om hon sä för godt finner stämma ill rådhusrätt. — En illasinnad måg och hans tjenare. (Slut fr. gärdagsbl.) Sedan en annan länsman blifvit förordnad till äklagare i målet, hölls ransakning vid Uppvidinge häradsrätt; och erkände Carl Magnusson, under ånger och tårar, samt berättade, att efter det ban och Jonas Svensson på morgonen den 17 Juni gått tillsammans hemifrån men åtskilts för att gä till hvar sitt arbete, jade Jonas, som på morgotien redan förtärt flere supar och deraf varit öfverlästad, ropat Carl till sig ned vid stranden och velat öfvertala honom att följa Jonas till Grim för att efterfråga fiskredskap, som Jonas misstänkte Grim att hafva borttagit; att när Carl vägrat medfölja, Jonas 3 eller 4 alnår från stranden lagt sig på knö, upptagit ett trestycke och dermed slagit Carl våldsamt påvenstra handen, gripit honom häftigt om handleden och hotat att drsga honom i sjön; att Carl, i förskräckelsen häröfver, med den tunga och skarpkantiga bammareh af en yxa, som han -hade i högra handen, tilldelat Jorias ett slag i hufvudet, så att han blödde; att Jonas, utan att ändock släppa sitt teg om Carls hand, krypande på kaäna dragit Carl med sigåtsjör, hvarföre Carl gifvit Jonas ytterligare ett yxhammarslag; s-mt alt Jonas, från hvars venstra öga blod nu börjat häftigt rinna, lyftat öfver hufvudet den venstra handen, hvarvid den möjligen blifvit såraä, höppat ut i ejön och dragit Carl med sig, så att vattnet sköljde dennes fötter, men fött af honom, allt i nödvärn, ett tredje slag och dervid, släppande sitt tsg, tumlat omkull i sjön; hvarpå Carl :egifsitsig derifrås; och sade Cari sig hafva fördröjt denna bekännelse på inrädan af jusbonden Samuel Peter och af fruktan att förtörna honom. Vid ny läkarebesigtning den 10 Augusti fanns på Jonas Svenssons bufvudskål en remna från öfra kenten af venstra ögonhålan öfver pannbenet, 4 tum rätt uppåt, der remnan delade sig i 3 finare sprickor af en balf tums längd hvardera. Eburu denma bufvudskada var i sig sjelf dödande, ansäg Iäkaren sig ej kunea bestämnia, om den eller qväfning i vatten varit närmaste dödsorsaken. Samuel Petter erkände väl sina yttrade önskninvgar om svärfaderas död, men hvarken att hafva tillställt eller på förhand afvetat dräpet, hvilket han sade sig efteråt velat dölja endast för att undgå ledsamheter och kosinader saimt skydda Carl Magnusson. Magnus Fåkansson tillstod äfven att han, efter eget erbjudande, gått Samuel Peters ärende till doktor Wennberg, för att hjelpa Samuel Peter från alla ledsamheter i afseende å Jonas Svenssons död. För dråp å Jonas Svensson och tillika för en bösten 1852 begången erkänd stöld, första resan, af 25 rdr rgs ur en oläst låda i en landthandlares salubod, blef Carl Magnusson dömd af Göta höfrätt att i en bot mista lifvet genom halshuggning; hvarjerhte bofrätten, för åtgärderna med afseende å dråpets fördöljande, dömt Samuel Peter Johansson till tre och Magnus Håkansson till en mänåds fängelse. Jemte det de två sistnämnde anfört underdäriga besvär öfver detta utslag, som af hofråtten blifvit till Kongl. Maj:t hemstäldt, sökte alla tre de tilltalade nåd, Carl Magnusson frän dödsstraffet, Samuel Peter Johansson från fävgelse, i stället hvarför han anbållit att få med böter försona sin brottslighet, och Magnus Håkansson från allt straff: I anledning af Carl Magnussons uppgift i nådarsökningen, att han blifvit af annän persoj, genom löfte om belöning, förledd till dråpet å Jonas Svinsson, har, enligt högsta domstolens förordnande, höradsrätten anställt ny undersökning; hvarvid Carl Magnusson uppgifvit, att Samuel Peter flera gånger under vären 1853 uppmanat Carl att rödja Jonas ur vägen och derför lofvat 50 rår; men ait dråpet likväl skett icke af beräkning på någon dylik vedergällning, utan under de förhållanden Carl förut omförmöält; såmt att Samuel Peter efteråt t:äget bedt Carl förneka gerningen och lifvat hans svigtande mod meå bränvin, löften om penningebelöning och råd, buru Carl under rättegängen borde förhålla sig och bedsra sin oskuld. Sistnämnda räd medgaf Samuel Peter väl sig bälva gifvit för att söka freda Carl ifrän ansvar, men förnekade fräckt det öfriga af Carl Magnussons an. jvelse, eturu Samuel Peters förlögephet dervid vär synbar. Med afslag å de und. besvären har Kongl. Maj:t funvi hofrättens utslag, i hvad det angick Carl M:gnvssox cch Magnus Håkansson, vara lagligen grundadt, ren, med äbdring af hofrättens angäende Samuel Peter Jobansson meddelade beslut, pröfvat rättvet, det skulle Samuel Peter Johansson, för bv2d honom i målet till last låg, straffas med ett ärs arbete ä fistning. Carl Magnusson blef af nåd förskonad från dädsstraffet och fick i stället umgälla sitt brott med 28 dager: fängelse vid vatten och bröd, uppeanbår kyrkoplikt sant tio års arbete å fästning. Samuel Peter Johansson och Magnus Håkanssons nideansökningar blefvo afslagna.